Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖVERSTATLIG RÄTTSORDNING 25
derå möjligheten är alldeles utesluten, och man borde känna
arbetet inifrån för att kunna bilda sig en bestämd mening i frågan.
Något värde har det väl, att stormakterna fått kläda sina
maktsträvanden i de nya idéernas i st. f. maktfilosofiens fraseologi,
ty hyckleriet är lastens tribut åt dygden, och åkallandet av
fredens ideal gör kanske sitt till att vänja människorna vid tanken
på ett bättre sakernas tillstånd. Å andra sidan är just detta
samtidigt ägnat att insöva folken i föreställningen att målet
redan är nått, och det betänkligaste försöket i denna riktning synes
Genéveprotokollet utgöra, ty det utlovar en fix och färdig
garanterad rättsordning, nästan innan arbetet på att förbereda deri
ens har börjat.
Under dessa förhållanden kan man med torra tårar begråta
Genéveprotokollets undanskjutande; men att lika ogenerat skjuta
Nationernas förbund åt sidan vore en orimlighet, ty det utgör
den enda bro som för närvarande leder över till en annan
framtid än den rena laglösheten, och först sedan alla försök att
använda förbundet för nyttiga syften gjorts och misslyckats kan
man försvara att överge det.
Vad som bör göras ur den här framhållna synpunkten synes
vara att i största möjliga utsträckning infoga Överstatliga moment
i dess verksamhet och organisation. Utan kompetens att i
detalj visa hur detta skall gå till kan jag peka på två riktningar
som skulle ha denna karaktär. Den ena skulle bestå i att så
långt som möjligt överlämna beslutanderätt å staternas vägnar
åt förbundets organ, vilka därigenom upphörde att företräda de
särskilda stater vilkas medborgare hade sitt säte i de
ifrågavarande kommissionerna och i stället finge överstatliga funktioner.
Den andra vägen vore att skapa olika slags förbuiidsförsamlingar
som icke företräda staterna utan olika valmanskårer,
korporationer och intressesammanslutningar oavsett statsborgarskapet
och som skulle bana väg för en framtida förbunds-»riksdag»,
vid sidan av den av statsrepresentanter bestående »senat», som
förbundsförsamlingen för närvarande utgör. På så sätt skulle
Nationernas förbund möjligen med tiden kunna växa in i en
överstatlig form, sedan medvetandet därom hunnit mogna —
vilket visserligen kommer att taga sin tid.
En särskild svårighet erbjuder emellertid också det nuvarande
förbundets lokala begränsning, och att inom överskådlig tid räkna
med verklig universalitet vore alldeles förhastat. Detta ger an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
