Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
fessionella motsättningen även kom den nationella och sociala. Man
kan knappast säga att konflikten i sin helhet bragtes till någon lösning
— huvudpersonen var vid skildringens slut i allt väsentligt ungefär
densamma som vid dess början, osäker och famlande, sökande efter
en behärskande religiös visshet men utan tillräcklig personlig kraft att
vinna den. Analysen var skarp och klar, visserligen omild men avgjort
trovärdig. Fortsättningsvolymen vill visa oss, hur samma karaktär efter
genomgången kris söker nå fram till en ny livsform, innehållande
en harmonisk förening av religiös hängivenhet och praktiskt arbete.
Liksom i föregående del ser författarinnan även här ytterst kritiskt på
sin hjälte. Krisens efterverkningar synas hos honom ha blivit föga djup-
gående; om också i vissa ögonblick känslan för de djupare och högre
värdena bryter igenom hos honom, förbliver han dock i grunden en
tämligen flack opportunist, som mera intresserar sig för vackra kvinn-
liga läsbarn än för de religiösa uppgifterna med deras stränga och obön-
hörliga krav. Härigenom har emellertid hela skildringens intresse kom-
mit att högst betydligt mattas. Daniel Malmbrink väcker i längden
varken intresse eller sympati; han är helt enkelt ganska ledsam, och när
man äntligen skiljes från honom, där han sitter vederbörligen installe-
rad som siiftskerde, är det utan minsta saknad. <Bifigurerna, täm-
ligen flyktigt tecknade som de äro, förmå ej heller i längden hålla in-
tresset vid liv. Vad som huvudsakligen kännetecknar dem är att de alla
tala precis på samma sätt och alla tyckas gå omkring med de senast
utkomna häftena av Revue de VPVhistoire des réligions och Church Times
i fickorna. Dylika personer, om än aktningsvärda, äro sällan roliga,
vare sig de anträffas i litteraturen eller i livet.
Under titeln Moskoviter har Albert Engström utgivit sina tidigare
i dagspressen publicerade resebrev från Sovjetryssland. Intrycket är ojäm-
förligt mycket starkare då man läser hans skildringar i samlad form. Man
följer på så sätt vida bättre den psykologiska process, som försiggått hos
författaren under resans förlopp, alltifrån den dag då han lämnade
Stockholm till det ögonblick, då äntligen hans ögon klarnat och han
börjat förstå var man hade att söka lösningen av den ryska gåtan. Med
sitt konstnärligt lättrörliga, i mångt och mycket naiva temperament och
sin individualistiska livsåskådning var Albert Engström snarast predis-
ponerad för att se Lenins och Trotskijs rike från den ljusa sidan, och
man kan av hans egna yttranden läsa ut, att han egentligen tänkt sig
sin ryska expedition som en slags Ehrenrettung för den uppväxande
framtidsstaten i öster med dess moderna idéer och dess höga uppskatt-.
ning av konst ech kultur. Men det lyckades honom icke att följa det
uppställda programmet. Steg för steg drives han att flytta sina positio-
ner, varje ny erfarenhet rubbar allt mera hans övertygelse, och till slut
har han ingenting kvar av sina ursprungliga föresatser. Förgäves söker
han att haka sig fast vid detaljer, framhäva de ledande personligheternas
till synes älskvärda egenskaper, och goda vilja, eventuellt påpeka intresset
för kulturvård och vetenskap — nästan rörande naiv är han, då han ut-
breder sig över sovjetregeringens intresserade arbete för upprättande av
nationalparker med skyddade djurbestånd —; bakom alltsammans reser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
