Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Harry Blomberg: Jorden och jaget - Erik Blomberg: Visor - Karl Asplund och Gunnar M. Silfverstolpe: Vers från väster (övers.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LITTERATUR
tjänt. Om författarinnan också icke röjer någon starkare utpräglad
originalitet, så är hon dock i besittning av ett avgjort poetiskt
temperament, parat med både stilkänsla och smak. Här och var går Karlfeldt
litet för tydligt igen — bland annat återfinnes den ej ens hos mästaren
själv alltid lyckliga benägenheten för svårtolkade dialektord — och på
andra ställen skymtar en smula av den Levertinska ungdomspoesiens
reseromantik, men vid sidan av detta finnes också åtskilligt, som äger
verkligt personligt tonfall. Den vackra lilla versen om Moster har redan
nått en viss berömmelse, och dikterna om Helga och Gunnlaug, särskilt
Helga vid Gunnlaugs kappa, förtjäna samma erkännande. Det kan
synas djärvt att försöka giva ny form åt sagans storslaget enkla ord »det
var Helgas största glädje att breda ut framför sig den präktiga kappa
hon fått av Gunnlaug och sedan sitta timme efter timme och se på
den», men så som författarinnan omdiktat dem har också hon —
egendomligt nog, kunde man vara frestad att säga — lyckats skänka dem en
prägel av verklig höghet och allvar.
För övrigt är den lyriska skörden tämligen ojämn. Harry Blombergs
versifikatoriska talang är manifesterad i hans nya diktbok Jorden
och jaget, men det är också det enda goda som kan sägas om den.
Handlaget ensamt är icke tillräckligt att ersätta den gapande brist på
självständighet, som framträder så gott som på varje sida i volymen.
Det finnes i musiken någonting som kallas för imitatorisk stil, men
att överföra detta begrepp på litteraturens område är icke
tillrådligt. Ingenting tröttar så snabbt som bullrande och opersonlig
versvirtuositet. — Harry Blombergs antipod är Erik Blomberg. Den lilla
samling Visor han nyligen utgivit rymmer åtskilliga utsökta prov på
vek och intim lyrik; skada blott alt stämningarna ibland framträda i
en form som synes väl embryotisk och konturlös. Att så sker är
tydligtvis en temperamentssak, ty att författaren behärskar även den fasta
formen visar han i sina översättningar av engelsk lyrik (Shakespeare,
Herrick, Bums, Rupert Brooke), vilka samtliga äro förträffliga både i
ton och teknik. Särskilt gäller detta om Burnstolkningarna, som man
gärna skulle se följas av flera. — Att översättningsverksamheten av den
yngre lyrikergenerationen i överensstämmelse med Goethes bekanta uttryck
betraktas som »eines der wichtigsten und wiirdigsten Geschäfte in dem
allgemeinen Wellverkehr» framgår därav att den tidigare utgivna första
samlingen Vers från väster glädjande nog nu följts av en ny del.
Översättarna, Karl Asplund och Gunnar M. Silfverstolpe, ha även denna
gång bemödat sig om ati låta den engelska lyriken företrädas av
representanter för olika grupper och riktningar, alltifrån Hardy och
Steven-son till Siegfried Sassoon och John Collings Squire. Framför allt gläder
man sig åt Silfverstolpes vackra tolkningar av Stevenson och Housman.
Som lyriker har väl den förstnämnde hos oss först på senaste tid börjat
bliva uppskattad, och vad den senare beträffar så finns det antagligen
blott ett ytterst ringa antal boksamlingar i vårt land dit A. Shropshire låd
har letat sig väg, i trots av att håns diktning har mycket som förefaller
starkt befryndat med svenskt kynne. Att ha introducerat Housman hos
oss är en stor och förblivande förtjänst. Asplund synes mig bäst ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
