Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Agnes von Krusenstjerna: Tonys läroår - Berit Spong: Högsal och örtagård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 51
huvudperson har gått samma väg som så många andra: från trånga
och små förhållanden till en ställning, visserligen anspråkslös men dock
fast grundad och uppburen ej blott av yttre faktorer utan framför allt
av en efter långvariga strider vunnen personlig livsåskådning. Den
själshistoria, som bildar bakgrunden för denna utveckling, är skildrad
med gripande allvar och sanning, både i vad gäller barndomens bittra
erfarenheter, det torftiga hemmets mörka elände, förmildrat blott av en
kärleksfull och hängiven moders gränslösa tålamod, ungdomsårens
entusiastiska förhoppningar, den hårda konfrontationen med livets realiteter
och den slutligt tillkämpade religiösa vissheten. Särskilt sympatiskt
verkar det att författaren varken uppträder som sin egen
försvarsadvokat eller använder tillfället att söka sak med sina antagonister. Den
stillsamma ironi, varmed han skildrar sina sorgliga erfarenheter som
poetisk supplikant på huvudstadens tidningsredaktioner, går lika
mycket ut över honom själv som över hans motparter. Allt rätthaveri
är Jändel fullständigt främmande, och det är därför hans skildring av
sin egen utvecklingshistoria verkar så mycket mera sympatisk än
åtskilligt annat inom samma genre som hos oss under senare år sett dagen.
Agnes von Krusenstjernas roman Tonys läroår utgör den
omedelbara fortsättningen av hennes tidigare utgivna Tony växer upp.
Båda böckerna representera en särskilt inom tysk litteratur flitigt odlad
genre, som hittills varit så gott som orepresenterad i vårt land,
nämligen den monografiska psykopatologiska romanen. Det är
psykoanalysens, den Freudska skolans — verkliga eller förmenta — resultat, som
nu börja på att exploateras inom litteraturen. Om man känner
mästaren en smula är det icke svårt att föreställa sig, hurudana lärjungarna
skola vara. Genomgående för denna litteratur är samma sexuella
monomani, som bilidar utgångspunkten för hela riktningens verksamhet.
Ingen detalj inom känslolivet, ingen skönhet i konsten, ingen vrå av
tillvaron över huvud taget är skyddad för dess frenetiska närgångenhet.
Det må gälla Beethoven, Napoleon, Caesar eller vilken vardagsmänniska
som helst, alltid kan en dylik monoman som förklaring till vad det
vara må f ramkon struera en sexuell komplex av mer eller mindre
pervers karaktär och sedan utlägga texten med ett intresse för enskildheter,
som ofta verkar minst sagt tvetydigt. Agnes von Krusenstjerna tillhör
emellertid dem isom förstå att balansera på gränsen mellan litteraturen
och — något annat. Hon har en sober stil, undviker alltför ingående
detaljskildringar och faller sällan in i det direkt osmakliga. Men
riktningens motbjudande drag framträda trots detta tydligt nog i hennes
produktion. De gestalter hon skildrar äro till största delen hysteriska,
degenererade och perversa, ömkliga och viljelösa stackare med förvridet
själsliv och söndertrasade nerver. Att hon skildrar dem på sitt sätt
levande och åskådligt gör knappast saken bättre, snarare tvärt om. Med
ett ord, Tonyböckerna utgöra en särdeles ohälsosam och överflödig
lektyr, och det är att hoppas, att de bliva lästa så litet som möjligt.
På det lyriska området är att anteckna namnet Berit Spong, en
debutant, vilkens diktsamling Högsal och örtagård emottagits med
sällsynt enhälligt erkännande. Framgången är även långt ifrån oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
