Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Från Karl Johans-tiden. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LITTERATUR
sida mot Frankrike, kunde verkställas utan slitningar, nästan utan
skymten av opposition. När sedan framgången, så länge av svenskarna
efterjagad, i oanat mått följde Karl Johans diplomati och vapen, var
oppositionen död, och ett sällt segerrus fyllde den förut av bittraste
besvikelser nedböjda nationen. Norges förvärv i stället för Finland var
ju ett stort glädjeämne ännu så länge, men nästan mera fröjdade det
svenska sinnen, att våra vapen med heder deltagit i den stora kampen
på kontinenten, och att Sveriges namn jämte Spaniens och Portugals
sida vid sida med stormakternas sattes under de högtidliga urkunder,
som bekräftade slutuppgörelserna i den första Parisfreden och på
Wienkongressen.
Det saknades dock icke droppar av galla i glädjebägaren. De invigda
visste, att likställigheten med de stora makterna blott var ett sken: i
både Paris och Wien hade så gott som allt avgjorts våra representanter
oåtsporda, och svenskarna kunde först efter ett mycket livligt
meningsutbyte förmå fransmännen att utställa deras exemplar av Parisfreden
i lika avfattning som stormakternas; Talleyrand fann det nämligen
obehagligt att orda om »konungen av Sverige och hans allierade» på samma
sätt som om »kejsaren av Ryssland och hans allierade». I fråga om
Norge blev ju besvikelsen redan från början så grundlig som möjligt,
och vad man eljest väntade sig och varmt hoppades av den återställda
freden, skulle endast mycket långsamt mogna. Det nittonde seklets
världskrig följdes av en krisperiod, som knappast blev mindre besvärlig än
den av oss senast kända fredskrisen. Vid återställandet av det yttre
fredstillståndet visadle otvivelaktigt stormaktskonkljaven då mera av
både teknisk skicklighet och praktiskt omdöme än dess nutida
efterföljare, men där var eljest så mycket av oroväckande gungning.
Konstitutionella och revolutionära rörelser samt nyväckta nationalistiska
pretentioner höllo en god del av Europa i farlig jäsning, men därtill befann
sig hela näringslivet under en begynnande omdaningsprocess, påverkad
av Englands industrialism. De första fredsåren blevo därför för alla
områden av ekonomisk verksamhet ytterst besvärliga. Hoppet, att freden
skulle återföra livet i lugna och kända strömfåror, visade sig som en
fullständig illusion, överallt och ej minst i vårt land måste man
genomlida en lång och hård depressionsperiod.
Mot denna bakgrund, som ovillkorligen starkt färgades av de besvikna
förväntningarnas bitterhet, har man att se den fredliga perioden av
Karl Johans regering. Sådana roande miljöskildringar som de nu
publicerade om helg och socken på Värmlandsbruket Björneborg, om
Lidingöbornas vardagsliv samt om fänriks- och studentupptågen i de kretsar,
där den unge Arsenius rörde sig och där Gunnar Wennerberg var den
avgudade rumormästareii, ge till synes den sorgfriaste bild av svenska
folkets villkor och vanor under den segerkrönte härskarens fredssälla
spira: det är den muntra rokokon återupplivad under en ny tjusarkonimg
men också utbredd till vidare kretsar och tillika starkt demokratiserad.
Skenbart ha skaldeorden om den dyrkade härskaren, som skulle
»banorna styra för ljusare dar» samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
