Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Fransk Rhenlandspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
för dag med eller utan kommentarer antecknar vad han inhämtat
av sina många interlokutörer. I Europa skulle en liknande
dagbokspublikation av en man i Allens ställning och så omedelbart efter de
skildrade händelserna och samtalen knappast vara tänkbar, men i
Amerika är man fördomsfriare på detta område. Allen är en
rättfram soldat och skräder ej orden vid sina personomdömen. Hans
ögonblicksfotografier av mötande personer tyckas knappast ha blivit
nämnvärt retoucherade vid dagboksverkets redigering för tryckning.
Ett rätt pikant exempel därpå är hans karaktäristik av Mr Ira N.
Morris efter ett besök i Koblenz av denne och den obarmhärtiga
anteckningen någon vecka senare: »En av våra diplomater, som jag
nyligen träffat, kommer mig att tänka på den kvicke filosofens
välformulerade tanke: ’the unconscious arrogance of conscious wealth’».
Allen tvekar ej heller att säga ut och publicera sin mening om t. ex.
lord Haigs och lord Frenchs brist på politisk uppfattning eller den
amerikanske Parisambassadören Herricks kritiklösa annammande av
franska åskådningar. Stark bolsjevikfientlighet samt de anglosaxiska
slagorden f air play och a square deal sammanfatta hans egen
politiska trosbekännelse.
Allens dagboksanteckningar beröra rättframt och upplysande en
mängd politiska dagsfrågor; av utrymmesskäl återges här endast
några provbitar, som gälla den franska Rhenlandspolitiken.
Man finner hela boken igenom, huru djupt den vid
fredskonferensen av Foch företrädda (och t. ex. av Tardieu utförligt
skildrade) franska militäruppfattningen om nödvändigheten att göra Rhen
till det egentliga Tysklands västgräns gått sina anhängare i blodet.
Redan den 10 juli 1919, tre dagar efter sin ankomst till Koblenz,
antecknar Allen efter en lunch med Mangin: »General Mangin talade
om vikten att försvaga Tyskland genom en sådan åtgärd, som en
Rhenrepublik skulle vara, om den komme till stånd.» Vid en
middag den 5 sept. återkom Mangin till ämnet. Rhenrepubliken vore
»d’une affaire d’importance capitale», och då Allen invände, att
Cle-menceau och Poincaré vore emot saken, fick han till svar, att de
visserligen ej offentligen uttalat sig för den, enär detta skulle ha illa
berört Wilson och Poincaré, men att åtminstone den sistnämnde
för Mangin uttalat sympatier för saken. Mangin förflyttades i okt.
1919, enligt Allen troligen just till följd av sin oförsiktiga iver för
Rhenrepubliken, men efterträdaren general Degoutte hade samma
grunduppfattning. Han utvecklade i flera timmars samtal (8/4 1920)
för sin amerikanske vapenbroder, hurusom tiden nu vore inne för
Frankrike att göra allt som kunde försvaga Preussen. Han bedyrade
(27/4), att Tyskland aldrig komme att avväpna, utan komme att inom
30 år anfalla Frankrike. Direkt förordade han ej då några
lösgöranden av tyska områden, men Allen fann honom dock vara »en
förkämpe för Napoleons politik att sönderdela Tyskland i småstater».
Redan vid denna tid hyste man enligt Allen i Paris planer på en
Ruhrockupation, och senare har han inhämtat, att den då torde ha
förekommits därigenom att amerikanske utrikesministern Hughes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
