Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Fransk Rhenlandspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DAGENS FRÅGOR
skriftligen meddelat vederbörande, att planen ogillades av Förenta
staterna. Efter ett samtal med Degoutte 20/7 1920 ger Allen uttryck
åt sin häpnad över dennes »stora fruktan för att tyskarna skola
snart komma åter»; Degoutte höll före, att Frankrike därför nu
borde trygga sin övermakt, — »utan att inse, att verklig fred borde
vara huvudmålet». »Hatet mellan tyskar och fransmän synes
olyckligtvis stiga», anmärker Allen efter ett besök (7/8) hos general
Mor-dacq i Wiesbaden, som antytt, att det snart bleve nödvändigt att
»sätta på tumskruvarna». Rhenlandskommissionens president, Tirard,
talade 20/10 orn lämpligheten att fixera skadeståndssumman och
samtidigt besätta Ruhrområdet som garanti. I april 1921 återkom
Degoutte till sin fixa idé; han siade om tyskt anfall inom fem år, om
ej Tyskland ytterligare vingklipptes genom landförlust och
beslagtagande av kolfälten vid Ruhr; några månader senare (21/6)
konstaterar Allen, att fristen för Frankrike av Degoutte ökats till 10 år.
Vid flera tillfällen framhåller Allen de belgiska bekymren över
Ruhrplanerna; hans belgiska kollega i Rhenlandskommissionen, Rolin,
omtalade (4/8 1921), att Belgien meddelat Frankrike, att det fanns
»aggressiva gränser», över vilka det ej ville gå mot Tyskland. Förre
konseljpresidenten Viviani gästade Allen 28/8 1921; han befanns ej
vara förespråkare för Rhengränsen, men hoppades i stället, att
»Rayern skulle lösgöras från Preussen under någon ekonomisk
överenskommelse med Frankrike». Vid en middag hos Degoutte i Mainz
29/9 fann Allen honom »radikalare än någonsin förr».
Skarpsynt-heten i excellensen Brantings bekanta statsmannaord om Degouttes
»mjuka händer» belyses tillräckligt genom det program fransmannen
då utvecklade för Allen och general Pershing: man skulle i nödfall
bemäktiga sig Tysklands skogar, fabriker och gruvor och driva dem
med tyska arbetare under fransk överuppsikt! Degoutte förklarade
sig en annan gång (15/i2) befara, att tyskarna kunde nå Paris, innan
engelsk och amerikansk hjälp hunne anlända. Då Allen frågade, om
man därför i oändlighet skulle hålla talrika franska trupper vid
Rhen, kom svaret prompt och skarpt: »Tills Tyskland har betalt
allt.» Allen vågade en erinran om tidsgränserna i Versaillestraktaten,
men svaret blev: »Vi måste hålla kvar trupperna, tills Tyskland
betalar och så länge vår säkerhet är hotad.»
Lika sträv var general Gouraud. Han beklagade (13/i 1922)
vapenstilleståndet 1918, som hindrat fransmännen att taga en million
fångar. Nu fortginge enligt Gourauds mening, kriget, fastän under andra
former, och »aktiva militära åtgärder» kunde bli nödvändiga. Allen
tillägger: »Jag frågade honom, vilken stat komme att följa Frankrike
på ett sådant äventyr.» Ett par månader senare (28/3) talade
engelske ambassadören i Paris lord Hardinge med Allen om den nätt
och jämnt undgångna Ruhrockupationen som ett argument mot det
engelsk-franska förbund lord Derby förordat, och 12/5 delgav
Degoutte Allen detaljplanerna för en Ruhrockupation, om Tyskland ej före
månadens slut uppfyllt de allierades krav. Alternativet för
Frankrike vore »skadestånd eller döden»; i nödfall skulle Frankrike därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
