Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Kulturradikala röster om fred och försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR 151
uppskakning», får väl detta förklaras av att hon ej blott i politiken, utan
även vid korrekturläsningen haft »mera bråttom».
Åtminstone för en vantrogen läsare äger för övrigt broschyren mera
intresse genom sina teser än genom deras utläggning. Fru Leche
önskar visa, hur den pacifistiska ståndpunkten kan tänkas förenlig
med bibehållandet av ett nationellt försvar. Detta skall ske genom
det senares anknytning till Nationernas förbunds verksamhet, som
utförligt ehuru ingalunda utan kritik, beskrives och för vars
popularisering en livlig propaganda påyrkas, samtidigt med att en
demokratisk inrikespolitik skall göra oss bätlre rustade både att stärka
förbundets auktoritet och att avhjälpa dess brister. Frågorna om
försvarets tekniska sidor intressera föga, det viktigaste är
»människomaterialets anpassning i systemet»; »militärväsendets förborgerligande
och demokratisering» skall befrämjas genom exempelvis officerarnas
likställande med andra lärare (bl. a. genom att de få motsvarande
undervisning i konsten att undervisa), pennalismens utrotande och
en mera fredsvänlig formulering av soldatinstruktionen. Det anförda
ger kanske icke en fullt klar bild av fru L:s »nya försvar», men det
är knappast enbart referatets fel.
Fru Wagners linjer äro enklare. Hon kräver »det fullständiga
avståndstagandet, nu, i dag, från allt vad militärväsen, allt vad
krigsberedskap heter». Hon inser risken, att detta krav kan få ett »sken
av tom demonstration och lättköpthet», men detta sken »måste tagas
och bäras». Hon inser, att det är ett stort ansvar att kasta in en
sådan tanke i diskussionen», men det finns ingen återvändo, »det
största ansvaret, det som icke kan tagas, är här att icke besluta, att icke
handla». Det bör kännas tryggt för det socialdemokratiska
riksdagspartiet, som ju är berett att taga ansvaret inför historien för ett
upprivande av vår nuvarande försvarsorganisation, att »der staaer
kvin-der bag det», som icke tveka inför ett ännu drygare ansvar.
Det förefaller överraskande,, men man får hoppas, alt det är riktigt,
då fru L. ändå i sina kretsar konstaterar en avspänning av det
speciella fredsintresset,, som kan synas jämförlig med den ovan berörda
parallellföreteelsen i fråga om försvarsentusiasmen. Pacifismen befidner
sig f. n., klagar hon, i lågkonjunktur, »i baisse». »Man väljer nu
utvägen att betyga sin freds- och försvarskärlek i samma andedrag,
utan komma, tankstreck eller andra skiljetecken.» Ej långt efter
denna hjärtesuck har hon nu tillfälle att taga del av en broschyr av
en annan, en manlig kulturradikal, lektor Sven Lönborg, ett föredrag
i skolornas fredsförening i Göteborg med titeln — Fred och försvar
(Göteborg (1925), och inte får hon mycken tröst av den lektyren.
För lektor Lönborg är det fredsideal, som han med verkningsfulla
citat från Jesaja och Virgilius inledningsvis tecknar, säkerligen lika
allvarligt menat som hans resignerade maning till var och en att
först söka förverkliga det inom sig själv. Så länge detta icke skett,
menar han, kan den eviga freden icke nås. Men för fredens
bevarande i praktisk politik äger försvaret en stor betydelse — se t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
