Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Kulturradikala röster om fred och försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 DAGENS FRÅGOR
Schweiz under världskriget och den ökade krigsrisk, som Danmarks
avrustning skulle medföra för dess grannar. Nationernas förbund
såsom fredens bevarare har i honom en hänsynslös kritiker. Med
sin bundenhet vid Versailles-freden har det ingen möjlighet att av-
skaffa några orättvisor, utan blott att ge sin auktoritet åt det bestå-
ende tillståndet, detta i än betänkligare grad, om Gen&veprotokollet
blir antaget. »Det kan icke bli något annat än i bästa fall en ny
helig allians», även så till vida, att det »är icke och kan icke bli
något annat än ett medel i stormakternas hand att påtvinga små-
staterna sin vilja.> En internationell rättsordning tillkommer icke
på sådant sätt som Nationernas förbund. Det »Preussen», som skulle
kunna skapa Europas förenta stater, finner han i England; anslöte
sig till dess genom dess dominions redan existerande folkförbund de
skandinaviska staterna, Holland och — Tyskland, då vore i hans ögon
grunden lagd till en sammanslutning med den internationella ordnings-
makt, som först skulle möjliggöra en avrustning!
Vårt försvarspolitiska läge har, fortsätter förf. sin tankegång, genom
världskrigets utgång återförts till en viss likhet med ställningen under
1500-talet, utom att motsatsen mot Danmark försvunnit. Vår mest
sårbara punkt vid en isolerad Östersjökonflikt är Gotland, men genom
Fårösunds förvandling till en luft- och u-båtsflottbas skulle vi vinna
ett starkt skydd även för våra landkuster. Den största krigsfaran
kommer dock från det allmänna världsläget, där intressemotsatserna
mellan England och Frankrike äro om möjligt större än motsättningen
mellan de olika maktgrupperna 1914; de behöva ej därför nödvändigt
utlösa sig i krig, men sker detta, synas vi ha mindre utsikter än då
att hålla oss utanför. Englands enda utväg att vinna en avgörande
seger över Frankrike är att väpna Tyskland, och förbindelserna där-
med gå till stor del genom Öresund och Bälten. Rysslands bekvä-
maste utgång till Atlanten är numera likaledes Sundet. Frankrike
har redan genom Polen skaffat sig en stark flotta i Östersjön. Allt
detta gör tillträdet till detta hav till en krigspolitisk knutpunkt; enda
tänkbarheten att vid en världspolitisk krigskonflikt rädda Skåne och
Själland från att bli krigsskådeplats är då, att Sverige och Danmark
genom ett starkt försvar göra ena parten betänksam att kasta dem
över på motståndarens sida. Vi äro alltså, menar Lönborg, hänvi-
sade till att genom ett svenskt-danskt samgående skydda tillträdet till
Östersjön, ej genom att göra detta till ett mare clausum, utan tvärt-
om genom att hålla Öresund och Bälten öppna, och därav bör Eng-
land vara tillräckligt intresserat för att kunna tänkas utfästa sig
att bistå oss med sin flotta!
I denna tankegång finns onekligen mycket som är förbluffande även
för ett icke-pacifistiskt betraktelsesätt — så den oförbehållsamma
anslutningen till Englands politik, tänkbarheten av ett starkt försvars-
förbund med ett land, som närsomhelst släpper en ministär Stauning
till makten, och det ringa intresset för Finlands plats i Östersjö-
politiken — och stundom har man lite svårt att icke få i tankarna
det ord som på den tilltänkte förbundsbroderns språk heter »kande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
