Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Den sydslaviska statens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 161
Allmänt frågade man sig, vad som nu skulle komma att ske. Redan
under det kroatiska bondepartiets frivilliga frånvaro hade ministären
Pasic understundom haft svårt att hålla oppositionen i tygeln. Nu
förändrades med ens det parlamentariska styrelseproblemet genom
inmarschen i skupsjtinan av den manstarka kroatiska fylkingen,
oppositionens mäktigaste och oförsonligaste element. Det följde en
förvirrande rad av kabinettskriser i mars, april, maj, juni och juli;
för varje gång hämtade gamle Pasic nya krafter, för att efter några
veckor tvingas till nya rekonstruktioner. Inalles har konungariket
SHS alltifrån sin tillkomst för sex år sedan upplevt ej mindre än
fjorton ministerkriser, vilken summa torde beteckna åtminstone
europeiskt rekord. Pasic och det »radikala» partiet försökte i förstone
lösa knuten genom att underkänna det stora flertalet av de kroatiska
fullmakterna; detta försök måste emellertid snart uppges, och
regeringsblockets fortsatta motstånd Mdrog endast till att svetsa samman
den från början ganska heterogena oppositionen. Omsider tycktes
alla utvägar stängda, om man ej ville tillgripa den rena diktaturen,
och mot slutet av juli 1924 tillträdde Lluba Davidovic regeringen i
spetsen för ett kabinett, sammansatt av representanter för de serbiska
»demokraterna», ministerpresidentens parti, och för de slovenska
klerikalerna.
Det hade ursprungligen varit Davidovics avsikt att också binda det
kroatiska bondepartiet vid regeringsansvaret. Radie, som ville stå
fullt obunden, förhindrade planens förverkligande. Likväl kunde
kabinettet i det stora hela räkna på »radicianernas» samlade understöd.
Till gengäld inaugurerades en påtagligt moderatare kurs gentemot
Kroatien, vars fordran på bibehållen självstyrelse Davidovic på flera
sätt gick till mötes. Den stora frågan var emellertid, om Radie
skulle kunna besluta sig att i fastare former fullfölja samarbetet med
de övriga riktningar, som i motviljan mot den storserbiska
»centralismen» hade en föreningslänk. Och händelser, som inträffat under
loppet av sommaren, varslade om, att han menade sig ha andra
strängar på sin båge.
Medan partiintrigerna under våren pågingo i Belgrad, hade Radie
hållit sig borta från den serbiska huvudstaden, där han av vissa skäl
icke kände sig säker. Något tidigare, i början av året, hade han i
Wien nåtts av ett sändebrev från den s. k. bondeinternationalen i
Moskva, »Krestintern», vari kroatiska bondepartiet inbjöds att ansluta
sig till nämnda sammanslutning, konstituerad i oktober 1923 i Moskva
i närvaro av representanter för »mer än 40 nationer». Från ryskt
håll har i dessa dagar försäkrats, att liknande inbjudningar utfärdats
till bondeledare i alla stater, varför det icke är uteslutet, att jämväl
Kälkebo och Upsala stått på den frikostiga listan över adresser.
Radie besvarade skrivelsen, och förhandlingar utspunno sig, tillsvidare
med det resultatet, att partiets verkställande utskott beslöt att fira
första maj »gemensamt med arbetarklassen». Radie gick emellertid
vidare. Man hade från Moskva tillställt honom bondeinternationalens
»grundsatser», av vilka Radie, den oberäknelige Svärmare han nu är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
