Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Den sydslaviska statens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 DAGENS FRÅGOR
kände sig märkligen tilltalad. För att kunna bilda sig en självständig
uppfattning om innebörden av vad som följde vore det av ett visst
värde om man ägde tillgång till bättre upplysningar om »Krestintern>
än de mycket ensidiga, som stå till buds. Får man tro yttranden
av dess ledande man, Tomas Dombal, till en utländsk tidningsman
(Prager Presse den 27 januari 1925), har sammanslutningen karaktären
av en »internationell organisation för jordbruket», omfattande högst
olikartade, delvis opolitiska bondegrupper och i sitt förhållande till
den kommunistiska tredje internationalen »absolut självständig». På
dess program stå framför allt fyra punkter: »böndernas befrielse från
godsägarnas förtryck», förbund med arbetarklassen — därav alltså
det gemensamma maj firandet — kamp mot kriget och slutligen »skydd
för undertryckta nationer». Denna sista punkt kom Radie att lystrar
vilket naturligtvis också varit ryssarnas mening; för övrigt torde man
kunna antaga, att programmet utformats ej minst med tanke på
Stambuliskipartiet i Bulgarien, där den ryska propagandan veterligen
är vaksam på flera linjer. Alltnog, Radie nappade, säkerligen i
hoppet om att på detta sätt få gottgörelse för sina politiska
missräkningar i västerled; uppenbart är ju, att han framför allt ville öva
tryck på Belgrad. Han mottog inbjudan till Moskva och anträdde i
juni färden. På bondeinternationalens vägnar inledde Dombal
förhandlingar med honom. Nu hade Radie förut i Wien intervjuledes
förklarat sig acceptera Krestinterns grundlinjer; denna förklaring hölls
i beredskap och upplästes under hans visit på bondeinternationalens
byrå, varefter beslöts att upptaga kroatiska bondepartiet i
gemenskapen. Saken tycks dock icke ha varit fullt klar, ty enligt Dombal,
som är källan för dessa uppgifter, riktades till Radie vissa fordringar,,
avseende ändringar i hans partis program. Något avtal träffades i
alla händelser icke, försäkrar Dombal, som för övrigt varken ville
bejaka eller förneka möjligheten av att Radie även förhandlat med
andra organisationer. Hans uppehåll i Ryssland varade ett par veckor
och avslöts med en studieresa på landsbygden.
Denna Radies numera vittberyktade Rysslandsfärd gick i förstone
relativt obemärkt förbi. I varje fall förstörde den icke alls hans
ledarställning i hemlandet. Även utanför hans eget parti, naturligtvis
med undantag för de storserbiska grupperna, för vilka han var och
förblev landsförrädaren, syntes man taga händelsen med största rö,
uppfattande den som en tom formalitet och som en eftergift åt ett
impulsivt lynnes ingivelser. Det var icke detta, som till sist gjorde
läget ohållbart för kabinettet Davidovic. Dess avgång i mitten av
oktober betingades av andra samverkande omständigheter, förvisso ej
minst därav, att Radie, som numera från sin charmanta våning i
Prpicpalatset i Zagreb per telefon och korrespondens ledde partiets
aktioner, icke kunde besluta sig för att oförbehållsamt stödja
Davidovic. Det blev en tre veckors ministerkris, häftigare än någon
föregående. Radie rasade i våldsamma tal mot Pasic och radikalerna,
mot Pribisevic, de »oavhängiga demokraternas» ledare, som gjorde
gemensam sak med Pasic, mot konungamakten, som på ett otillbörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
