Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Otrygghet och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 OTRYGGHET OCH ANSVAR
dock ett förslag till rasering av vitala bärande delar av den
svenska försvarsorganisationen. Skiljedomsgrunden och
trygghetsmurarna äro borta, men det nya systemets byggmästare
tro sig om att likväl kunna för Sveriges del utan våda gripa
sig an med vad man i Geneve var ense om att framställa
som den krönande avslutningen på hela bygget, nämligen
rustningarnas väsentliga nedbringande. Fornkunskapen har om
det i antiken prisade underverket Semiramis’ hängande
trädgårdar ådagalagt, att de i själva verket hade mycket solida
grundvalar; excellensen Saiidlers och statsrådet P. Alb. Hanssons
»lösning av försvarsfrågan» däremot måste anses alldeles sväva i
luften, åtminstone om den bedömes enligt den måttstock, som
Geiiéveprotokollets upphovsmän rekommenderade för
rustningsminskningens problem.
Även statsminister Sandler talar i sitt anförande till
statsrådsprotokollet vid försvarspropositionens framläggande om
»det i världen alltjämt rådande osäkerhetstillståndet», och han
medger, att det »innesluter även för en nation, som icke är
direkt hotad, möjligheter att bli indragen i konflikten mellan
andra stater». Ett indirekt erkännande av vad denna
eventualitet kan medföra i riskväg spåras i hans ord om att våra
militära maktmedel ej blott skola tjäna till skydd mot att vi
dragas in i konflikter mellan andra, utan även »måste kunna
användas såsom ett värn för vår självständighet, ifall vi icke
skulle lyckas att hålla oss utanför en konflikt». Detta
erkännande av självständighetsförsvarets krav synes innebära
en hälsosam självbesinning i jämförelse med det vidlyftiga
ordandet i fjolårets socialdemokratiska försvarsmotion om ett
från självförsvaret artskilt och ansträngningarnas lindring
medgivande »neutralitetsförsvar». Tyvärr stannar dock denna
självbesinning vid det teoretiska resonnemanget; när det gäller de
praktiska konsekvenserna kommer regeringen icke stort längre
än till vad fjolårets försvarsutskott föreslog. Och det
försäkras på synnerligen svaga grunder, att ett beslut av sådan
art »icke skulle innebära något äventyrande av landets
säkerhet» samt att en dylik väsentlig minskning av våra
försvarsanstalter »kan ske utan äventyrande av vår trygghet».
Den utrikespolitiska argumenteringen härvidlag består
väsentligen i uppräkning av ett antal »fredsfrämjande faktorer»,
såsom folkens allmänna krigströtthet och den ekonomiska ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
