Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Otrygghet och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTRYGGHET OCH ANSVAR 167
armningen efter världskriget, samt i den med något svävande
målföre framförda övertygelsen, att Nationernas förbund trots
ännu bristande fasthet »bör vara i stånd att göra vissa
insatser för utjämnande av tvister, som eljest kunna leda till
krigiska förvecklingar». Varje tanke på möjligheten av »ett
angrepp mot landet i erövringssyfte» avvisas bestämt: »något
direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet
kan för närvarande icke skönjas». Sverige skulle alltså
utgöra en liten avundsvärd trygghetsvrå i det eljest rätt otrygga
Europa och även de indirekta orosanledningarna vara så pass
minimala, att man, med fullständigt ignorerande av den
militära sakkunskapen, anser sig helt lugnt kunna överlåta vår
försvarsorganisations öde åt det riksdagspolitiska
sämman-jämkningsspelet mellan de partier och grupper, som — för
att tala med statsrådsprotokollet — »till gemensamt ögonmärke
tagit behovet av en väsentlig nedsättning av nuvarande
militärbördor».
Mot högerpartiet och i allmänhet mot de mera
prononcerade försvarsvännerna inom olika partier (eller utanför
partierna) landet runt har särskilt i den liberala pressen riktats
högröstat klander för att de ej vilja resignera inför
»folkflertalets» mening, i huvudsak acceptera den s. k.
»vänsterlösningen» och i utbyte mot en eller annan detaljförbättring i
regeringsförslaget påtaga sig meddelaktighet i det dryga
ansvaret inför samtid och eftervärld för ett riksdagsbeslut i väsentlig
överensstämmelse med den kungliga propositionens riktlinjer.
Svaret på sådana förebråelser — framställda än hånfullt, än
med en underton av halvt skuldmedveten förhoppning om
vidgat och därigenom lättat divisionsansvar — är ej svårt att ge.
För dessa försvarsvänner är det helt enkelt en samvetssak att
ej i en tid som vår med alla dess mellanfolkliga
otrygghetsanledningar medverka till en »lösning» av försvarsfrågan,
som enligt deras uppriktiga och oförgripliga mening helt
enkelt betyder en upplösning av det svenska försvarets
organisation. De anse en sådan innebära ej blott en oberäknelig fara
för hemlandets fred och oberoende, utan även en högst
avsevärd minskning av Sveriges förmåga att verksamt utåt
deltaga i arbetet för att åstadkomma lugna och stabila
förhållanden i Europa, särskilt då i Östersjöområdet. Till dessa
principiella skäl,, vilka man tycker väl borde kunna även hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
