Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Östersjöområdets konfliktanledningar. Av Einar Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERSJÖ-OMRÅDETS KONFLIKTANLEDNINGAR 181
Det är av stort intresse att undersöka tillgångarna på tre av
världshushållningens viktigaste objekt, nämligen spannmål, kol
och järn.
Ifråga om spannmål äro alla Östersjöstaterna utom
Finland och Tyska riket att anse såsom självförsörjande, d. v. s.
kunna inom sina egna gränser frambringa erforderliga
vegetabiliska livsmedel (Sverige dock endast vid genomförd
konsumtionsreglering, se vidare Jung, Sveriges möjligheter t HJ
självförsörjning). Tyska riket har till Polen förlorat ett
viktigt spannmåls- och potatisproducerande område, vars
återvinnande kan bli en allvarlig konfliktanledning. Ett eventuellt
expansionsbehov av liknande anledning kan i övrigt icke tänkas
rikta sig emot områden, som icke äro i egentlig mening
jordbruksländer.
Kol finnes inom Östersjö-området endast i sydvästra Polen,
vilka kolfyndigheter fråntogos Tyska riket år 1921. Samtliga
stater äro beroende av import, även Ryssland, som dock äger
betydande tillgångar i Donetz-området. Dessa ligga emellertid så till,
att de lämpligast förse Syd-Ryssland; det ryska Östersjö-området
torde vara beroende av import sjöledes. Maktspelet om
Ober-Schlesiens koltillgångar visar dessa naturtillgångars begärlighet,
och de bilda alltjämt en latent konfliktanledning mellan Polen och
Tyska riket. Visserligen har det senare nyligen uttalat sig för
skiljedomsförfarande vid framtida reglering av gränsfrågorna i
öster, men det förefaller svårt att prestera ett så salomoniskt
domslut, att båda parterna kunna känna sig tillfredsställda
därmed. Även andra kolförekomster äro tillfinnandes inom
Östersjöområdet (t. ex. i Skåne), men då dessa i allmänhet lämna kol av
lägre kvalitet och i ringare mängder, äro expansionssträvanden
från övriga staters sida i detta hänseende osannolika.
Järnmalm förekommer rikligt i Östersjö-områdets norra del
de norrländska malmfälten,’ i Mellan-Sverige samt i områ
dets sydligaste delar, Ober-Schlesien och sydvästra Polen.
Järnmalmsbrytning har ägt rum i Olonets, norr om Ladoga (se skiss
1). Alla andra delar av Östersjö-området äro påfallande blottade
på denna viktiga naturtillgång. Ryssland äger utanför området
stora järnmalmstillgångar i Ural och i Donetz-området och torde
f. n. vara i stånd att tillgodose sitt eget behov av järnmalm. Vid
ökat järnbehov i Östersjöländerna kan dock »stålnöd» uppstå,
särskilt i tider av handelskrig och ekonomisk blockad. Det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
