Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Östersjöområdets konfliktanledningar. Av Einar Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 EINAR BRATT
tjänar då observeras, att avståndet från Leningrad till Gellivare
är omkr. 3/5 av avståndet till Rostov, huvudorten i Rysslands
betydelsefullaste järnmalmsområde, Donetz-platån. Tanken på en
strävan att införliva våra norrländska malmfält i Öst-Europas
ekonomiska system får därför icke tillbakavisas såsom orimlig.
En blick på kartan ådagalägger genast, att samtliga
Östersjö-stater äro för sin utrikeshandel väsentligen beroende av
sjöfarts-för hållandena; flertalets sjöfart måste ledas över Östersjön och
genom dennas portar, Sunden, Bälten och Kiel-kanalen. Det är
därför utan vidare tydligt, att en så väsentlig förändring av
Östersjö-områdets politiska fördelning, som ägt rum efter
världskriget, skall vara av stor betydelse för såväl handelssjöfarten som
för de marinstrategiska förhållandena.
Tabellen ovan visar, att strandrätten väsentligen förändrats i
vad angår Ryssland. Under tiden närmast fore världskriget var
de ryska Östersjö-hamnarnas procentuella andel i Rysslands
handelsomsättning, särskilt i vad angår exporten, i stadigt stigande.
1913 gingo över de fem hamnarna Riga, Reval, Pernau, Libau
och Windau över 30 % av den ryska exporten och 28 % av
importen. Över alla ryska Öster sjö-hamnar, sålunda även
inräknat Leningrad (Petersburg), gingo 47 % av exporten och 40
°/o av importen. Visserligen leddes endast en mindre del av den
ryska och ukrainska sädesexporten över Östersjö-hamnarna, där
emot var Riga en betydande exporthamn för hudar, lin, hampa,
ägg och linfrö, Windau för västsibiriskt^smör. Denna
rangställning som Rysslands största exporthamn fore Petersburg och
Odessa, innehade Riga sedan 1890-talet. I fråga om import stod
staden tillbaka endast för Petersburg. Dess uppland sträckte sig
icke blott till de västryska guvernementen, utan omfattade även
den i öster av Volga begränsade zon, vilken ligger emellan de
från Riga till Rybinsk (norr om Moskva) och till Tsaritsyn (vid
Volga-kröken) ledande järnvägarna. (Vogel, D a s n e u e E
u-r o p a.) Man bör hålla i minnet att Libau och Windau äro
praktiskt taget isfria, att sjöfarten på Riga i regel kan uppehållas med
isbrytning och att sjöfarten på Petersburg årligen under fem må
nåder ligger nere.
Under världskrigets första år vållade den tyska flottans
herravälde i Östersjön omkastning av nyssnämnda procentuella
siffror; sjöfarten på de ryska Östersjö-hamnarna försvårades i
högsta grad, och det blev nödvändigt att på ishavskusterna söka en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
