Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Benedetto Croce och estetikens filosofi. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENEDETTO CROCE OCH ESTETIKENS FILOSOFI 193
ning. Denna sista, magistrala »klassifikation» får sin rätta
innebörd och sitt verklighetsvärde genom idén om det hela som
ett kretslopp, en organism, där ingen del går före de andra (ha
priorita) och var och en ömsevis är först och sist (Logica, s.
54). I det tidigaste stora filosofiska verket, Estetiken,
framträder kretsloppets tanke ej ännu med full tydlighet. Den estetiska
verksamheten skapar icke av intet, och dess innehåll eller — i
viss mening — material, bakgrunden av oformad känsla, är ett
omedvetenhetens kaos, »den psykiska materien». Men
kretsloppet sluter sig genom att detta innehåll befinnes vara identiskt
med den praktiska spiritualitetsformen. Känslan, »il sentimento»,
»la passionalitå» — detta är en fundamental sats hos Croce —
är icke någon särskild form av själsverksamhet; den är endast
ett annat namn för laspetto pratico che ärna e odia, desidera e
ripugna (Breviario, s. 35). Detta är det innehåll, som tar form
i uttrycken; det är själsrörelser av hopp, fruktan och begär; det
är, skulle man kunna säga med Karlfeldts ord: »gäckad längtan
och fåfäng glöd». — Detta cirkellopp, som utgör la totalitå
spi-rituale, innebär ej heller en evig självupprepning. Rytmen är
väl alltid densamma, men den uppbär en ständigt fortskridande
utveckling. Det råder växling i enheten, och intet upprepar sig,
utom själva utvecklingens rytm; den punkt som tankes inleda
cirkelloppet flyttar sig ständigt (Breviario, s. 68).
I den översikt av de olika estetiska synpunkterna, som Croce
lämnar i sin studie L’intuizione pura e il carattere lirico
delTarte (Critica VI, s. 321), sätter han den mystiska estetiken
närmast under den som han själv genomfört, la dotlrina
dellin-tuizione pura. Det har också hänt, att man i denna hans egen
teori velat spåra mysticism. Mystisk är Croces teori endast i den
meningen, att han alltid vädjar till en omedelbar erfarenhet men
väl att märka, icke en övermänsklig utan en allmänmänsklig
sådan. Någon mekaniskt tvingande bevisföring finns icke, säger
han en gång i Logica med anledning av diskussionen om de
verkliga begreppens existens. Däremot är han mest av allt
främmande för varje slags metafysisk övernaturlighet. Han har
på ett för all tid föredömligt sätt gjort till sin den i ordets
egentligaste bemärkelse humanistiska insikten, att intet i tillvaron är
irrationellt i betydelsen av något för människan främmande och
ofattbart, men att allt är det i den mening vari våra gamla
romantiker talade om livet självt som det största undret och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
