Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Benedetto Croce och estetikens filosofi. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 NILS SVANBERG
angivna. Om Croces filosofi alltså ej är av det slag, som vill
utplåna alla skillnader, förlorar han dock aldrig helheten ur
sikte. Han betonar ständigt, att verkligheten är något enhetligt,
som vi dock först kunna förstå genom att anlägga det särskiljande
betraktelsesättet. »Verklighet och overklighet kallas i konsten
skönt och fult, liksom i logiken sant och falskt, i ekonomien
(economia, Croces term för de handlingar som avse individens
bästa) nytta och skada, i etiken gott och ont» (Breviario s. 83).
Det är givetvis endast, om man förbiser estetikens
sammanhang med hela systemet, som man kan förebrå Croce esteticism.
Mot den passiva och indolenta konstnjutning, som man brukar
kalla estetisk i klandrande mening, sätter han ju sin bestämda
åsikt, att all estetisk verksamhet, om den skall förtjäna att
kallas så, måste innebära aktivitet. Man kan härvid tänka på
vad en svensk filosof sagt, att det estetiska livet är riktat »på
aktualitet, ej på njutning», och att samma princip (den
intuitiva syntesens) gäller för den estetiska verksamheten »både
som producerande och mottagande» (Hans Larsson i Poesiens
logik). Och framförallt: det som är oväsentligt från estetikens
synpunkt kan ha sin betydelse »på det vidare fält, som är
människoandens i dess totalitet» (Breviario, s. 39).
Det centrala och avgörande problemet för Croces filosofi i
dess helhet blir till slut förhållandet mellan de moment, vilka
på det sätt som här omtalats bygga upp hans system: det
teoretiska med estetiken och logiken — föreställning och begrepp
— som underavdelningar, det praktiska med ekonomien och
etiken. Det är som sig bör framförallt i Logica (l909) man
finner detta grundproblem behandlat; även i Breviario di
Este-tica får det en fullt klar och genomtänkt framställning, och det
utvecklas särskilt i sitt förhållande till Hegels filosofi i skriften
Ciö che é vivo e ciö che é morto della filosofia di
Hegel (1907). De ideala utvecklingsgraderna representera alltså
vardera en av »idéerna»: det sköna, det sanna, det nyttiga, det
goda. Croce kallar dem »de rena begreppen» (gli conceiii puri).
De äro avhängiga av varandra enligt det förhållande som ovan
berörts, det som av Croces engelske uttolkare H. W. Carr kallas
»the twofold degree»; det andra »steget» förutsätter det första,
och det första innehåller i sig det andra. Den ordningsföljd
teoretiskt-praktiskt, som råder i Croces framställning, får icke
tänkas innebära en lineär serie med bestämd början och avslut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
