Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En teologisk-filosofisk festskrift till en lekman. Av Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 LITTERATUR
stora drag av kyrkoherde Melander, skolans föreståndare (från 1922
i Hällesjö uppe i Jämtland, senare i Sigtuna); att den i ett
betydelsefullt avseende inleder ett nytt kapitel i vår kyrkas historia,
kan ej förnekas. Kyrkans förhållande till folkbildningsarbete och
väckelse behandlas av C. A. Hallström och B. Jonzon; båda ge
vittnesbörd om försöken att nå kontakt med tidens rörelser.
Hjälpverksamhetens självbesinning — ett i världsnöden överallt
pressande problem — undersöker kyrkoherde Thysell från olika
synpunkter. På gränsen till de vetenskapliga bidragen står prof. K. B.
Westmans studie över Kristendo m och västerländsk kultur på
missionsfälten: en fängslande och innehållsmättad skiss om de
båda stormakternas — ty missionen är nu ock en stormakt, om också
ej erkänd de jure — förhållande till varandra från de stora
upptäckterna och fram genom tiderna och om de nya problem, som nu tränga
sig fram. Kanske får här ock nämnas J. E. Dahlins flärdfritt
berättade minnen från Östersunds skola på 1850-talet — ett värdefullt
bidrag till det växande antalet skolmemoarer.
Praktiskt syfte har biskop Eklunds studentpredikan över orden till
Tomas om att icke se och dock tro — en outspoken essay, som så
mycket annat av författaren, liksom rektor Björkquists betraktelse
om odödlighetsliv och odödlighetstro, där han skisserar de olika
uppfattningarna i mänsklighetens livsfråga och med sin egenartade
styrka ställer läsaren eller åhöraren inför ett val, en vädjan till
samvetet. — Av eminent praktisk betydelse är slutligen ärkebiskop
Söderbloms europeiskt bekanta föredrag vid det kyrkliga mötet i
Stockholm 1923 (bokens första uppsats). De 43 sidorna äro till brädden
fyllda av tankar och uppslag; där finnas även märkliga
självbekännelser, och där göres ett försök att — icke skipa rätt i världskriget
och processen efter det, men att vara rättvis och se skulden, där
den finns — och den finns överallt, och därför behövs överallt bot,
rening från penningdyrkan och mer sinne för samfundslivet, det
gemensamma, även det internationella, där kristendomen ännu visat sig
så svag. Med profetiskt patos inskärpes de kristnas plikt här. För
de sammanslutningar mellan kyrkosamfunden, som finnas främst på
evangelisk grund, och deras närmaste utsikter redogöres till sist.
Kanske ligger i dessa sammanslutningar begynnelsen till en
världshistorisk utveckling. — Ett är att söka vara rättvis, ett annat, hur
denna strävan uppfattas. Segermakten framför andra, även dess
kyrkosamfund, nöjer sig knappt med något beröm, som ej är odelat. Den
slagne och plågade nöjer sig med något erkännande.
Av de vetenskapliga inläggen är ett rent historiskt: rektor Brunos
om Konung Sauls födelseort och sista vilorum. För övrigt
kommer helt naturligt det systematiska mer till sin rätt. Doc. Bohlin
behandlar Evangelisk etik och undersöker i en uppgörelse åt flera
håll, i vad avseende en normativ etik är möjlig, och vilka
begränsningar den evangeliska etiken är behäftad med. Doc. Tegen skriver om
Religionsfilosofiens tre vägar, en undersökning från den
nuvarande Upsala-filosoflens ståndpunkt med rätt negativt resultat — ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
