Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Studenternas värnplikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 225
bestritts — förnekandet av lämpligheten att staten gör den gällande.
Staten har nedlagt så stora kostnader på studenternas utbildning,
att den är berättigad att \id behov av dem utkräva större
prestationer i statens tjänst än av andra medborgare, som den påkostat
mindre, mena de, som hålla på den längre studentvärnplikten. Detta
skäl förklarar Upsala Studentkår i sin resolution av den 31 mars
1924 mot studentvärnplikten vara ohållbart, »enär all högre
undervisning är ett statens eget livsintresse». Ett sådant argument avgör på
intet sätt saken; det visar blott den ena sidan av den. För alla
studenter torde det stå klart, att den högre bildningen, på samma gång
den är en nödvändighet för staten, också är en betydande personlig
tillgång för den enskilde, som innehar den. Studentexamen ger sin
innehavare ett utgångsläge i livet, som gör honom till privilegierad
framför övriga medborgare, och studentexamens sociala värde, oavsett
om den också ger materiell ersättning för de gjorda uppoffringarna,
är faktiskt mycket högt uppskattat i Sverige. Den högre bildningen har
vidare sitt höga ideella värde. Nu kunna många säga, att de fått göra
sådana uppoffringar för att komma i tillfälle att motta statens hjälp
eller gåva, att denna ter sig som en obetydlighet vid sidan av vad de
själva fått sätta till. Men de uppoffringar, de fått göra, minska ej deras
skuld till staten. Och om de göra dessa uppoffringar, är det väl, emedan
den ställning de genom dem avse att uppnå anses värd uppoffringarna.
Det är väl i regel sitt eget bästa och ej statens, de främst ha i sikte,
när de ådraga sig sina dryga studieskulder. Nu begär man, att staten
för dessa av studieskulder hårt trycktas skull måtte avstå från att
göra sin rätt gentemot studenterna gällande. Det gäller då att göra
en Vägning mellan de enskildas intresse och det allmännas behov,
och mycket beror därvid på hur lång utbildningstiden är och hur
stor följaktligen den ekonomiska förlust, som genom tidsförlusten
åsamkas studenterna. Ingen utbildningstid, som nu är aktuell, är så lång,
att den förorsakar en förlust, som ej skäligen kan bäras av de allra
flesta studenter. Staten kan ej för ett mindre antal ömmande falls
skull rasera en hel organisation, som tillför försvaret ökad styrka.
Men om studenterna stå i skuld till staten, är det rätt att staten
kräver avbetalning av denna skuld i form av extra militärtjänst?
Betala de icke sin skuld till staten på sina respektive
verksamhetsområden ute i livet? Om staten finner sig i behov av att pålägga vissa
medborgare en extra prestation, så är det naturligt, att den i första
hand vänder sig till dem, som den påkostat mest. Endast om
åläggandet av en sådan extra prestation på ett för vederbörande
främmande område skulle skada hans för staten nödvändiga verksamhet
på ett annat område, är staten nödgad att avstå från denna utväg.
Skulle det ligga något orimligt i att kräva betalning av skulden i
form av militärtjänst? Ingalunda. Vore studentexamen en examen,
som förberedde uteslutande för intellektuell verksamhet i trängre
mening, så vore den nämnda uppfattningen riktig. Men nu är
studentexamen ingalunda någon sådan specialitetsexamen, utan den är
en allmän, högre medborgerlig examen, och som sådan ger den sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
