Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Studenternas värnplikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^26 DAGENS FRÅGOR
innehavare högre plikt mot det allmänna på alla områden, där hans
högre bildning kan vara till nytta, och där hans insats behöves.
Försvaret står i centram av det nationella livet; tanken att av de högre
bildade begära en särskild insats i försvaret är så naturlig, att den
varit framställd och allmänt omfattad långt före 1914.
Tydligt är emellertid, att tvångsuttagningen av samtliga vapenföra
studenter som ett huvudmedel för lösande av reservbefälsfrågan
alltid bibehåller karaktären av nödfallsutväg. Kan då ej staten avstå
från att göra sin rätt gentemot studenterna gällande och lösa
reserv-befälsfrågan på ett tillfredsställande sätt utan tvångsuttagning av
studenter? Utan tvivel kan reservbefälsfrågan lösas utan tvångsuttagning av
vare sig studenter eller andra, om man blott bjuder tillräckligt stora
ekonomiska förmåner. Hur stora dessa måste vara, är ej gott att ange
— man kan emellertid erinra om hur stora förmåner Bondeförbundet
ansett sig böra bjuda för att kunna rekrytera sin stam. Det är
emellertid uppenbart, att politiska hinder stå i vägen för att inom
överskådlig tid åstadkomma en underbefälsorganisation, helt grundad på
frivillighet. Innan frågan om studenternas befrielse upptages, måste
tvångsuttagningen av »underbefäl och fackmän», som väckt så mycken
ovilja och bitterhet, slopas. Man kan icke gärna tänka sig, att
studenterna, som av en tämligen enhällig folkmening anses inta en gynnad
ställning i samhället, befrias från extra värnplikt, medan »underbefäl
och fackmän» bibehållas vid sin. Praktiska omständigheter göra
således, att studenternas befrielse är ställd på en avlägsen framtid.
Från principiell utgångspunkt kommer man till samma resultat.
Behovet av befäl i de lägsta graderna (gruppchefer och gruppchefers
ställföreträdare) är större efter världskriget än förut på grund av att
de lägsta underavdelningarna måste göras mindre. Genom
övningstidens sänkning till ett så lågt dagtal som 140 dagar blir infanteriet
så svagt, att man helt enkelt ej kan få en underbefälsorganisation,
som är nog stark. Det är uppenbart, att man måste ha ett mycket
stort antal reservbefäl med långvarig utbildning och därunder vunnen
full militär rutin, innan man kan stå till svars med att beröva
försvaret det krafttillskott, som en förlängd utbildning för studenterna
innebär. Hur långt vi i närvarande stund äro från det önskvärda,
jå nödvändiga med hänsyn till försvarsorganisationens effektivitet,
det inses, om man vet, att vid mobilisering 3/4 av infanteriets
plutonchefsposter och 5/6 av dess gruppchefsposter måste besättas av
studenter och annat tvångsuttaget underbefäl.
En och annan torde låta sig påverkas till att taga ståndpunkt mot
studentvärnplikten av det förhållandet, att studenterna själva —
rättare: studenterna i Upsala — uttalat sig avvisande mot den. Man
får emellertid akta sig att tillmäta dessa opinionsyttringar större vikt
än de förtjäna. De äro säkerligen i första hand att betrakta som
den naturliga reaktionen mot de 500 dagarna. Nu är det visserligen
sant, att vi under flera år haft 330 dagar, och de yngre
studentårgångarna ha naturligtvis haft sin betydande andel i resultatet, men
man torde ändå kunna ifrågasätta, om dessa ensamma på grundvalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
