Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Donaukonfederation?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DAGENS FRÅGOR
kiens 53 millioner omslutande näringspolitiska autarki har varit en
stor förvillelse. Det tog tid, innan detta erkännande gavs, och att
det åtminstone i huvudsak givits, beror nog rätt mycket på omstän-
digheter — varom mera nedan — som betingas av den politiska ögon-
blicksmiljön. Särskilt den tjeckiska pressen satte i början upp ett
förnärmat ansikte, frågande, om icke allt var bra som det var. Att
alldeles gå förbi frågan var nämligen icke riktigt lämpligt, sedan Times,
omedelbart sekunderad av Temps, i slutet av november i fjol direkt ut-
pekat Donaufederationen som enda utvägen ur den ekonomiska för-
virringen i Donaubäckenet. Senare har Morning Post, i början av
februari, kräft inkallandet av en konferens mellan successionsstaterna
i syfte att införa ett slutet system av preferenstullar i stället för de
nuvarande tullmurarna, som söka överbjuda varandra i höjd. En
viss strömkantring kunde i fortsättningen skönjas inom den tjeckiska
tidningsvärlden; sålunda har Narodni Listy, doktor Kramarz” organ,
uttalat sig för tullbarriärens slopande. Får man tro uppgifter i fransk
press, har slutligen doktor Benesj under sina samtal med Herriot nu
i mars månad framhållit nödvändigheten av att infoga Österrike i
en »ekonomisk entente mellan Donauländerna». Detta omslag kom-
mer visserligen något hastigt uppå; Benesjs tidning, Prager Presse,
hade veckor och månader igenom fört en skarp kampanj mot kon-
federationstanken i dess olika former, och senast i december, vid de
tjeckiska socialdemokraternas kongress, ställde sig Benesj personligen
så avvisande som möjligt, i det att han karaktäriserade hela debatten
som ett påhitt av projektlystna journalister och politiker. Men
nöden har ingen lag, och skuggan av Österrikes framtida anslutning
till Tyskland faller alltmera skarpt och hotande över ententepolitikens
cirklar.
När det gamla Österrike-Ungern skildes från detta jordiska, sak-
nades ingalunda röster, som varnade för politiska nyskapelser, vilka
med -största sannolikhet kunde väntas medföra en oöverskådlig eko-
nomisk tillbakagång. I en av de sista noter, som utrikesministeriet
i Wien riktade till den segrande ententen, betonades med allt efter-
tryck sådana synpunkter. Segraren var emellertid fullständigt döv
för dessa varningar från Ballplatz, och bättre lycka hade icke de
få politiker inom de med ententen lierade successionsstaterna, som
bakom förlåten höjde sin stämma mot den förenade politiska och
ekonomiska chauvinismen. Förre tjeckoslovakiske handelsministern
R. Hotowetz har nyligen låtit förstå, att han i november 1918 förgäves
förfäktat den tanken, att man dock borde söka bevara någonting. av
den forna handelspolitiska gemenskapen. Utvecklingen tog ett helt
annat lopp. Splendid isolation blev lösen från alla sidor. Ännu i
Versailles- och Trianonfördragen förnimmes liksom ett svagt eko av
det dåliga samvetet. Dessa freder tilläto nämligen Österrike, Tjecko-
slovakien och Ungern att under de närmaste tre åren med varandra
avsluta -handelsfördrag med inbördes tillämpning av principen om
mest gynnad nation, utan att behöva göra en fjärde nation delaktig av
motsvarande förmån — alltså ett klart erkännande därav, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
