Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISVOLSKIJS MISSLYCKADE ÅLANDSMANÖVER 393
gamla fördragets upphävande». Sveriges farhågor vore med
hänsyn till dess geografiska läge begripliga, och »då nu en gång det
gamla fördraget existerar, så måste vid dess upphävande hänsyn
tagas till Sveriges önskningar». Därmed var spelet förlorat för
Isvolskij, förutsatt dock att svenska regeringen ej läte locka eller
skrämma sig att skrinlägga sina farhågor.
En kompromisslösning låg nu i luften. Av ett telegram från
Schoen till Petersburg av 3 mars finner man, att svenske
ministern i Berlin greve Taube berömt sig av att han förmått svenska
regeringen att åtminstone avstå från kravet på en bindande rysk
förklaring, att Ryssland ej ämnade befästa Alandsöarna. Den tänkte
»trotsa folkmeningen» och nöja sig med att den projekterade
förklaringen, att status quo ej påverkade kontrahenternas
suveränitetsrättigheter, icke upptoges i själva avtalet utan endast i ett
särskilt memorandum. Tyska regeringen ämnade, för att
underlätta samförstånd, föreslå ett liknande memorandum även vid
Nordsjöavtalet, och greve Taube trodde sig nu kunna avstå från
en tidigare projekterad resa till Petersburg, därifrån svenska
regeringen, för att möjliggöra hans mission, rent av vore beredd
att hemkalla general BrändströmO). Tyske ambassadören i
Petersburg, greve Pourtalés, kunde följande dag (4 mars) svara, att
Isvolskij vore »angenämt berörd» av dessa meddelanden samt att
»den svenska stämningen har här, även vid hovet, icke förfelat
att göra intryck». Man vore nu beredd att skilja Ålandsfrågan
från status-quo-frågan och tycktes vara benägen att »för att ej
ytterligare förstämma Sverige och göra det tillgängligt för
utländska inflytelser, låta Ålandsfrågan falla för åratal framåt
(»auf Jahre»), i all synnerhet som nuvarande rättsläge tillåter
att t. o. m. en garnison förlägges på öarna.» Inom de närmaste
dagarna vore en officiös artikel i Rossija att vänta, vari skulle
betonas, att Ryssland ej alls önskade avskaffa servitutet, utan
endast strävade att ej genom ett nytt avtal »eternisera» det.
Pourtalés anmärker till sist: »Ulsiktslösheten av försöket att
forcera Sverige synes i förbindelse med hovinflytelser och prins
Wilhelms av Sverige besök ha framkallat stämningsomslaget här.»
Isvolskijs Ålandsmanöver hade — det framgår klart av
depeschen — misslyckats och reträtten var i full gång.
Tyska regeringen började därför nu i Stockholm släta över
det stöd den tidigare lämnat de ryska önskemålen. I en depesch
av 11 mars till sändebudet i Stockholm, greve Piickler, betonade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
