Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Antiken och vi. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 AXEL BOETHIUS
som helst sätt vara bundna vid intresset för de klassiska
studierna tagit till orda för deras centrala betydelse och
ofrånkomliga värde för den moderna kulturen. Att möta engelska
statsmän bland antikstudiernas försvarare väntar man sig med stöd
av gammal god tradition. Man kan då i förbigående konstatera,
att earlen av Oxford and Asquith på ett förträffligt sätt följt
The Claim of Antiquity genom inledningen till den betydande
essaysamlingen The Legacy of Rome. Att i övrigt dröja vid
den intressanta engelska propagandalitteraturen för antiken skulle
föra för långt; därom har f. ö. tidigare erinrats i denna tidskrift
(Sv. Tidskr. 1923, s. 362). Uttryckligt må framhävas den ledande
ställning Bergson har bland ivrarna för förbättrade klassiska
studier i Frankrike. Från ett hans tal i Académie des sciences
morales härröra de ofta citerade orden, att ingen kan helt förstå
fransk litteratur som ej känner den latinska litteraturen och satt
sig in i grekisk litteratur och även konst. De franska ivrarna
för de klassiska språkstudierna som sådana ha bl. a. kunnat
återvända till några ord av Faguet i Revue des deux Mondes
1910. Faguet fastslog där i extrema ordalag, att förmågan att
skriva franska var i ständigt sjunkande. Och en av orsakerna
därtill var enligt honom, att man då, 1910, allt mer uppgav
skolans klassiska studier. En Livius, en Cicero var för honom
alltjämt de stora lärarna i franska språket. Nu — så ungefär
falla hans ord — läsas tidningar, vilkas första sida är skriven
»approximativement en francais», medan de följande äro rena
barbarismen. Det är ej fråga om en »crise du francais»,
sammanfattade han, utan om en direkt dekadans. Uttalanden och
uppfattningar som dessa ligga bakom antikstudiernas segrar i
våra dagars franska skolor och återljuda f. ö. i det utmärkta
försvar, som Léon Bérard förebragte för den ovan omtalade
franska skolordningen av år 1923.
Uttalandena från Amerika torde emellertid kunna påräkna
måhända än större intresse. De amerikanska klassiska instituten
i Rom och Athen utmärka sig just nu för en påfallande
livaktighet. Och de amerikanska antikmuseerna arbeta sig fram till
en verklig rangställning såväl genom sina samlingar som genom
sina publikationer. The American Classical League ger oss
genom sina ströskrifter en föreställning om arbetet för vidgad
klassisk bildning i Amerika. Det måste medges, att i presidenten
Coolidge ha dessa strävanden en genom sin ställning i staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
