Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Antiken och vi. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 AXEL BOETHIUS
det därför att den mogna, eleganta argumentering, som Zielinski
ger, har sitt fullkomligt aktuella intresse för diskussionen av i
dag och ett värde, som ingalunda är efemärt.
Zielinski belyser först språkstudiernas betydelse. Och klart
och förträffligt framhäves den sanning, som de franska och
italienska skolreformatorerna besinnat, att studium av de klassiska
språken i den lägre skolan äro absolut nödvändiga åtminstone
för dem, som vilja att de klassiska studierna även skola
förmedla starkare intryck av antik kultur. Sammantränger man,
såsom nu sker hos oss och som man strävade att göra i
Ryssland, de antika språkens studium till de sista skolåren — då
måste dessa år användas för det rent språkliga arbetet.
Zielinski ger även mycket upplysande, ofta fint utformade
överblickar över olika antika kulturområden, som synas honom ha
särskild betydelse. Och han stannar också inför vissa värden
i den antika kulturgärningen, som syntes honom vara av
särskild vikt för Rysslands uppväxande ungdom vid sekelskiftet att
besinna. Man erinras, när man läser dessa allmännare
reflexioner, om vad Bergson sagt om den grekiska anden och dess roll
i fransk utveckling för den franska kulturens esprit de precision.
Zielinski pekar på grekens vitala, fria, penetrerande tänkande,
på förutsättningslösheten, ärligheten i grekernas forskning och
konst. Han ställer upp detta — grekens historieforskning, hans
arkitektur, hans naturalism i konsten — emot orientens
bundenhet, dess tempelvisdom, dess fursteberöm, emot den
orientaliska konstens storslagna, och — vem nekar därtill? —
imponerande konvention och stilisering. Och det måste medges,
att den aktuella situation, i vilken Zielinskis föredrag tillkommo,
mången gång ger honom mycket träffande uttryck på hand, då
han tolkar detta grandiosa perspektiv i den grekiska kulturens
stora upptäckters historia. Slöhet, protektion, slapphet i
skolväsendet, nationalism, servilism — allt detta och därtill den
hotande upplösningen, revolutionens spöke, som hotade i sina
trasor »vid samhällspyramidens fot», ge Zielinski den ryska
bakgrund mot vilken grekens frihet och kraft framstår, är för
honom den — vi säga det nu — Sisyphosbörda, som han
tilltrodde antik ande makten att lyfta. Världskriget har blodigt
kvävt förhoppningar som dessa, innan de ens i någon mån
kunnat göra sig gällande. Den situation, i vilken Zielinski
skrev, hör historien till. Men det har sitt oförminskade — eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
