Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Fascism och motreformation. Av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 GUNHILD BERGH
till ökad brottslighet. Det är osunt att driva intresset för de
vanlottade så långt, att sjuka och lytta, idioter och epileptici
införas också i konsten, som icke bör skildra annat än starka
och sköna människor. Det är hysteri att bilda
djurskyddsföreningar, då människornas egen kamp för tillvaron är så
vansklig och kräver så många offer.
En grupp bland fascisterna brukar göra den skillnaden mellan
fascism och bolsjevism, att bolsjevismen är arbetarproletariatets
revolution. Men de flesta av dem pläga i stället förkunna, att
fascism är liktydig med krig mot just intellektuella och
intel-lektualism. De intellektuella äro fega och försiktiga, säga de,
de äro fiender till stora omvälvningar; med sin skeptiska kritik
och sin lust att förklara »representera de de nordiska upplösande
tendenserna», de döda all ungdomlig tro med sin trötthet och
sin kyla. »Vår revolution», skriver en fascist, som visserligen
representerar den yttersta flygeln inom partiet, »var och är mer
riktad mot Benedetto Croce än mot Modigliani (en känd
socialistledare) — — — det var ett misstag, att vi ej den dag då vi
segrade visade för folket och för borgarna, hur gult det är,
blodet hos filosoferna och de räddhågade skalderna, de
bombastiska vältalarna, de tvivelsjuka lekmännen och de vantrogna
prästerna.»
Denna upphöjelse av det starka och handlingskraftiga går igen
i de principer, efter vilka fascismen byggt sin syndikalism. Där
har Marx’ teori om klassens välfärd utbytts mot läran om la lotta
delle capacitå. »Confederationen», står det i statuterna, »betonar
att det civiliserade samhällets dynamiska lagar bero ej på strid
mellan klasser, d. v. s. mellan sociala funktioner, och ännu
mindre i samarbete mellan klasser, vilket skulle innebära en
sammanblandning av funktioner. De bestå snarare i la lotta
delle capacitå, å. v. s. i de lägre klassernas kamp för ökad
teknisk kapacitet, så att de eventuellt skola bli i stånd att fylla
de högre klassernas uppgifter, i den mån dessa senare ej kunna
behålla den standard, det mått av kompetens, som motsvarar
deras plats.»
Det är här ej platsen att i övrigt skärskåda den fascistiska
syndikalismen, som f. ö- alls ej fått fast form, allra minst
teoretiskt, och ej heller finnes utrymme att diskutera de ovan
skisserade idéerna. Blott det bör det i allmänhet påpekas, att fasci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
