Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Kommunalarbetarstrejkerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 DAGENS FRÅGOR
att anställas och när konflikten är slut, måste dessa hållas om
ryggen och få fortsätta sin anställning, i den mån de äro användbara
för ändamålet. Om staden förfar på annat sätt, skulle givetvis
kommunerna vara fullkomligt avskurna från att i framtiden få folk till
hjälp under strejker.
En möjlighet att undgå så att säga professionella strejkbrytare är
den s. k. stamanställningen, då ett antal arbetare, tillräckligt stort
för att kunna uppehålla den för samhället allra viktigaste driften,
få en fastare ställning, närmande sig tjänstemannens, mot det att de
avsäga sig strejkrätten. För en del år sedan var detta närmast den
liberala lösningen av kommunalarbetarproblemet. När nu
Sundsvalls stad skulle påbördas riktigt blodröda synder, var det just, att
staden skulle velat ge några arbetare förmans ställning för att kunna
hålla dem i arbete under strejker; en fruktansvärd misstanke, som
staden själv för övrigt fritog sig från. Tiden rider fort i våra dagar.
Kommunalarbetarförbundet såg naturligtvis häri den heliga
»föreningsrätten» kränkt och i en inlaga motiverade de denna sin position
på följande signifikativa sätt: »Syftet är fullt klart och innebär
ingenting annat än att söka förhindra stadens organiserade arbetare att
genom sin organisation kunna göra sina berättigade krav gällande,
eller med andra ord att söka upprätta en fast strejkbrytarkår, som
vid lämpliga tillfällen skall falla de strejkande arbetarna i ryggen.
__ — — _ Föreningsrätten innebär enligt vår mening, att
fackföreningen av arbetsgivaren fullt och helt erkännes såsom det organ,
som har att företräda arbetarna vid företaget. Om arbetsgivaren
såsom i detta fall vidtager åtgärder i syfte att inskränka
fackföreningens möjligheter i detta avseende genom anställande av ’förmän’,
som i själva verket icke skola utöva förmansskap utan utföra visst
arbete — — — — så har arbetsgivaren kränkt föreningsrätten.»
Uttalandet är typiskt för var vad som förmodligen är allmänna
meningen bland kommunalarbetarna. Att över huvud vilja på något
sätt lägga hinder i vägen för fackförbundets maktutövning kännes
tydligen som ett ingrepp i arbetarnas rättigheter.
I realiteten är emellertid stamanställningen föga ägnad att nå det
mål, varöver kommunalarbetarna och deras medlöpare förfasa sig.
Kommunen får för stamanställningen under många år dragas med
dess kostnader och besvärligheter, men kommer sannolikt att finna,
när det gäller, att pengarna varit bortkastade och att hjälpen uteblir.
En annan metod, som försöktes i Kalmar, när Samhällshjälpen
ryckte in, visade sig däremot mycket effektiv, liksom den gjorde det
vid renhållningsstrejken i Stockholm 1907 och när
kommunalarbetarna bröto sina avtal vid storstrejken 1909; och det är att använda
medborgare i andra yrken, som uppbådas för att hålla
kommunens livsviktiga funktioner i gång. Att arbetarpressen öppet skulle
erkänna det samhällsgagneliga i ett dylikt ingripande är väl för
mycket begärt. Men långt in i den borgerliga pressen synes man haft
ganska ringa känsla för att Samhällshjälpens medverkan var fullt
lojal och önskvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
