Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Kommunalarbetarstrejkerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 425
Om varken stamanställning, vanliga strejkbrytare eller någon
organisation av Samhällshjälpens natur få användas (vilket väl förmodligen
är statsministerns och säkerligen hans partis mening), vilken utväg
vill man då rekommendera vid kommunalarbetarstrejker?
Endast två alternativ finnas då kvar. Antingen skola kommunerna
godtaga alla kommunalarbetarnas krav och på så sätt undvika
konflikter. Eller också måste obligatorisk skiljedom som sista resurs i
alla tvister vid de kommunala arbetena tillgripas. Det senare
antyddes i statsministerns tal; vi få se, om han kommer att gå vidare
på den vägen.
Kommunalarbetarförbundet har nämligen proklamerat sig som en
bestämd motståndare till obligatorisk skiljedom i intressetvister. Denna
ingick i den första förhandlingsordningen för de tre största städerna;
skiljedomstolen arbetade till en början framgångsrikt, ända tills dess
att en del utslag gingo arbetarna emot. Då kunde den ej längre
användas utan slopades givetvis i de nya avtalen.
Från borgerlig synpunkt kan man också känna sig tveksam,
huruvida obligatorisk skiljedom skall tillgripas. Ett dylikt ingripande
i lönebildningen kan ej sällan vara mera riskabelt, än t. o. m.
arbetsinställelser — icke minst på den grund att det visat sig lätt gå
politik i valet av medlemmar i domstolen.
Det är ej ännu glömt, hur den förre socialdemokratiske
socialministern på grund av en nyck av Kommunalarbetarförbundets
representanter avsatte en för sin oväld känd medlem av Högsta domstolen
från ordförandeskapet i den kommunala riksnämnd, som ännu finns
för slitande av tolkningstvister. Och den nuvarande socialdemokratiske
socialministern har gått ännu längre och på kommunalarbetarnas
bud ersatt en inom den kooperativa rörelsen mycket framskjuten
socialdemokratisk medlem av samma nämnd med en
kommunalarbetarna mera närstående person. Anledningen till utbytet var
tydligen, att den förre l en till nämnden hänskjuten fråga fann sig böra
rösta för den av städernas representanter intagna ståndpunkten i en
tolkningstvist.
Å andra sidan kan den obligatoriska skiljedomen vara att föredra
framför det nuvarande förlikningsförfarandet, där förlikningsmännen
gå tillväga på alldeles samma sätt, som när det gäller enskilda
företag, utan hänsyn till den djupgående olikhet i situationen, som
föreligger. Hela förlikningsförfarandet i Sverige lider i hög grad av
brist på saklig utredning och av tilltro till kompromissknepens allena
saliggörande betydelse. Ingenstädes visar sig denna svaghet mera
ödesdiger än vid kommunala arbetskonflikter. Den obligatoriska
skiljedomen åter borde kunna på ett annat sätt tvinga parterna och icke
minst statens representanter till en saklig argumentering.
Möjligheten att göra en skiljedom effektiv är säkerligen också större
på detta område än på andra; icke blott för kommunerna utan även
för kommunalarbetarna spelar dock den allmänna opinionen en
betydande roll för konfliktens utgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
