Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Svensk och nordisk sakkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 DAGENS FRÅGOR
frångås denna regel synnerligen ofta, och i den mån detta
anlitande av främmande och framför allt skandinavisk sakkunskap åsyftar
att garantera en allsidig, över alla sidoinflytelser höjd prövning av
de sökandes kompetens och inbördes rangordning, är
förfaringssättet uteslutande prisvärt. Erfarenheten visar emellertid, att den
svenska sakkunskapen, vilka brister den liksom allt annat jordiskt
må vara behäftad med, dock i det stora hela innebär en större
säkerhet härvidlag än den utländska. Särskilt på sista tiden ha saker
förefallit, som onekligen varit ägnade att frammana betraktelser, och
vad som enkannerligen tilldragit sig uppmärksamheten — icke för
första gången — har varit vissa dissonanser mellan svensk och dansk
sakkunskap.
För att icke göra sig skyldig till orättvisa domslut är det av högsta
vikt att från början lägga märke till en olikhet i själva
utgångspunkterna, som utan tvivel här spelar in på det mest betydelsefulla sätt.
Det danska befordringsväsendets vida raskare takt, i och för sig en
avundsvärd förmån, innebär en fordran på snabbare och om man
så vill beslutsammare expedition. Den sakkunnige känner med sig,
att vad man av honom önskar är en uttrycksfull rekommendation
till förmån för en viss sökande. Han förbiser lätt, att den
omsorgsfulla avvägning, som för vedertagen svensk uppfattning är ett
ovillkorligt krav på ett sakkunnigutlåtande, härigenom kan få sitta
emellan. Om man understundom, tror sig finna, att detta system gärna
disponerar till en viss subjektivism, så behöver denna iakttagelse för
ingen del fattas som en anklagelse på heder och ära. En bestämd
intresseinriktning, en given förkärlek för vissa forskningsuppgifter
kan under alla förhållanden till viss grad betecknas som
subjektivism. Skillnaden är i huvudsak, att den danske vetenskapsmannen,
i kraft av sin allmänna, mindre högtidliga syn på befordringsfrågor,
mer obesvärat än sin i eftertänksammare och tyngre vanor fostrade
svenske kollega fullföljer dessa sina utgångspunkter.
Man skulle som ett ganska typiskt exempel på denna iakttagelse
kunna anföra det mycket observerade sakkunnigutlåtande, som detta
år avgivits av en framstående dansk historiker, professor Erik Årup,
i samband med tillsättandet av den efter Arthur Stille lediga
historieprofessuren i Lund. Visserligen får detta ej fattas så, som vore de
allmänna grundsatser, åt vilka professor Årup här givit uttryck,
karakteristiska för den nuvarande historikergenerationen i Danmark.
Snarast torde, av flere tecken att döma, motsatsen vara fallet. Hans
skarpa särskiljande av problemhistoria och »deskriptiv»
historieforskning, hans yrkande på företräde för forskare, som valt forntiden och
den äldre medeltiden till sitt arbetsfäl^ hans lika pessimistiska som
summariska omdömen om de utrikespolitiska undersökningarnas
förmåga att erbjuda skarpsinnet, kombinationsförmågan och
framställningskonsten likvärdiga uppgifter, överhuvud hans tro på denna
forskningsgrens »enkla och osammansatta» art — allt detta har i vår
offentliga diskussion mött befogade gensagor, och det ges knappast
någon orsak att misstänka, att gensagor skulle ha uteblivit, om pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
