Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den politiske oratorn. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN POLITISKE ORATORN 453
refererat anförande har kanske absolut ingen inverkan på
vederbörande kammares beslut, men det är av vikt för kontakten
med meningsfränderna vite i landet och som påverkan å de
många för tillfället neutrala, som i sina hjärtans oskuld vänta
opartisk upplysning av folkets församlade representanter. Denna
sanning har naturligtvis först blivit klar för dem, som
befunno sig längre tid i oppositionen, sålunda hos oss för
vänsterpartierna. Därför har det också varit både följdriktigt och klokt,
att man företrädesvis inom dessa partier, när de ännu voro i
minoritetsställning, lade synnerlig vikt på den parlamentariska
talarkonsten och på prestationernas lämpliga presentation för
allmänheten. Men det intryck — ingalunda i och för sig
oberättigat — som så skapats, kan icke förbli det definitiva.
Under det kalenderår, som just nu lider mot slutet, hava genom
särskilda anledningar trenne av den svenska vänsterns mest
framträdande riksdagsrepresentanter blivit föremål för förnyad
och skärpt uppmärksamhet. Den nästan helgonartade kult, som
ägnats Hjalmar Brantings minne, har ovillkorligen uppkallat
frågan, i vilken mån alla de storverk, som populär
legendbildning tillskrivit socialdemokratiens frejdade »hövding»,
motsvarats av verkligheten. De under årets senare månader
inträffade tioårs- och tjuguårsminnena av Karl Staaffs och Adolf
Hedins bortgång ha föranlett intressanta publikationer om dessa
båda vänsterns märkesmän: i Dagens Nyheter har det kända
märket —b— låtit sin eleganta penna lämna en serie sakrika
och intima skildringar av Staaffs parlamentariska experiment,
medan den flitige utgivaren av Hedins tal och skrifter Valfrid
Spångberg genom en särskild volym (»Adolf Hedin i liv och
gärning») velat resa en verklig minnesvård åt vår riksdags
hittills mest berömde orator. I synnerhet för en åskådning,
som tillåter sig att med oavhängig kritik se på de frejdade
vänsterkoryféernas gärningar, är en dylik begynnande
historieskrivning ytterst välkommen, ty den möjliggör och inbjuder till en
allsidigare diskussion än förut.
Även med risk att hårt jävas av framtidens dom skulle jag
äventyra omdömet, att av de tre nämnda ägde Staaff de mest
utpräglade chefsegenskaperna, att däremot Branting varit hos oss
ouppiiådd som skicklig agitator och talangfull riksdagsdebattör,
samt att Hedin i oratorisk konst stod över båda. För närva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
