Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den politiske oratorn. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN POLITISKE ORATORN 457
en talargenre, där han alltid kunde påräkna vidsträckt
anslutning.
Den statsrättsliga uppfattning, som Hedin härvid hävdade och
utvecklade, hade sin basis i den del av den stora franska
revolutionen, som han beundrade och älskade: Mirabeaus och de
vältaliga girondisternas revolution med bakgrund i Montesquieus
och Rousseaus soliga läror. En på ett upplyst och ädelsinnat
folks obegränsade suveräna rätt uppbyggd stat, där vad ett
föregående sekel skulle kallat de sanna filosoferna ledde och
föregingo massan i framgångsrik reformverksamhet till allas gagn
— sålunda en aristokratisk demokrati eller demokratisk
aristokrati — så ungefär såg det politiska ideal ut, som föresvävade
honom. Vid prövningen av dess förutsättningar i vårt land till-’
lämpade han en typiskt juristisk bokstavstolkning av
grundlagarna: all makt låge principiellt hos folket och hos dess
beslutande organ riksdagen, och Kungl. Maj:t tillkomme allenast det
mått av myndighet, som genom uttryckliga lagföreskrifter
inrymts åt honom. Åskådningen vänder totalt upp och ned på
regeringsformens tankegång, som varit och är den rakt motsatta,
sålunda att all befogenhet, som icke formligen delegerats eller
skäligen delegeras åt riksdagen, skall vara samlad hos Kungl.
Maj:t. Emellertid, just därför att denna tankegång låg så klar
för grundlagsstiftarna av 1809, hade de intet behov att utforma
den i allmänna förklaringar; regeringsformens hela byggnad gav
enligt deras uppfattning varje önskligt besked. Men så fanns
det heller inga andra mera utpräglade formella hinder för Hedins
omtolkning och intolkmng av folksuveränitetens begrepp än
regeringsformens §§16 och 89. Den förras principiella hävdande av
Kungl. Maj:ts ställning som rättsordningens grundval och väktare
kunde man ju, som det numera vanligen sker, utlägga rätt och
slätt som en toleransens och tankefrihetens »magna charta» och
därmed på hederligt salt beröva den all aktuell politisk innebörd.
Det senare lagrummet var förargligare, ty det utsade med klara
ord, att riksdagen endast hade petitionsrätt i ekonomiska
lagstiftningsärenden, vilkas avgörande helt tillhörde Kungl. Maj:t.
Så är det väl begripligt, att Hedin med alldeles särskild ovilja
såg det öppna erkännande av en mot hela hans konstruerade
statsrättsliga doktrin stridande åskådning, som var givet genom
denna paragraf, och till och med betecknade som sin innersta
hjärteönskan att kunna alldeles avlägsna den ur regeringsfor-
30. Svensk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
