- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femtonde årgången. 1925 /
464

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysk-ryska handelsfördraget och ryska statskapitalismen. Av Paul Olberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464 PAUL ÖLBERG

och 1923 till 29,s proc. År 1924 har denna främsta plats i stället
intagits av Storbritannien (införsel 25,1 proc., utförsel 27,8 proc.,
varemot Tyskland samma år kan uppvisa för införsel 21 och
för utförsel blott 16,1 proc.). Denna utveckling har framkallats
av olika faktorer. Redan den 6 maj 1921 ingick Tyskland ett
avtal med Ryssland, vilket delvis var ett handelsfördrag, delvis
ett politiskt fördrag på rätt bred grundval. Även England hade
visserligen samma år upptagit handelsförbindelser med Ryssland,
men det för detta syfte ingångna avtalet hade begränsat
möjligheterna till förbindelser mellan de båda länderna inom en mycket
trång ram. Dessutom blev Tysklands ställning i fråga om
deltagande i den ryska utrikeshandeln särskilt gynnsam genom det
i april 1922 ingångna Rapallofördraget, genom vilket Tyskland
blev den första stat i Europa, som erkände Sovjet-Ryssland de
jure. Intensiv stegring av handelsförbindelserna mellan
Tyskland och Ryssland blev en logisk och omedelbar följd av
Rapallofördraget och detta desto mer som förhållandet mellan
Ryssland och övriga västeuropeiska stater då ännu var tämligen
spänt.

Småningom ändrade sig sedermera de allmänna förhållandena
till Rysslands förmån, i det att för sovjetstaten, som under tiden
de facto och de jure erkänts av nästan alla europeiska
regeringar, utrikeshandelspolitikens fält mer och mer vidgade sig.
Sovjetregeringen försummade naturligtvis ej att göra bruk därav.
Vidare bör märkas, att Tyskland de senare åren — av olika skäl,
på vilka det här ej är möjligt att ingå — icke på långt när varit
så konkurrenskraftigt på världsmarknaden som före kriget. Bland
annat är frågan om avsättning på Ryssland en kreditfråga.
Tysklands kreditmöjligheter äro emellertid under »efterkrigstiden»
mycket små. Det är mycket betecknande, att före världskriget
Rysslands import från Tyskland steg till 47,5 proc. av hela den
ryska importen. Rysslands export till Tyskland utgjorde då 30
proc. av den ryska exporten. År 1913, det sista året före kriget,
hade Rysslands totalimport ett värde av 1,220 mill. rubel. Under
åren efter kriget har den sjunkit oerhört. Den beräknas 1921—
22 till 270 mill. rubel, 1922—23 till 149 mill. rubel och 1923—
24 till 207 mill. rubel, d. v. s. 17 proc. av importen under tiden
före kriget.

Starkt bör vidare understrykas, att Sovjet-Rysslands
utrikeshandel ofta bestämmes icke av ekonomisk ändamålsenlighet utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 24 21:41:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1925/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free