Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Sarrail i Syrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sarrail
i Syrien,
•___ j_
DAGENS FRÅGOR
Frankrikes historia under de två senaste århundradena är till
stora delar påverkad av kampen mellan tvenne
huvudfaktorer: den som representeras av beteckningen på Frankrike såsom
»kyrkans äldsta dotter» och på Frankrikes statsöverhuvud såsom »rex
christianissimus» samt den, vars apoteos firades, när förnuftets gudinna
introniserades i Notre Dame.
På det mest egendomliga sätt ha dessa båda mäktiga krafter i fransk
historia, den ena med månghundraåriga anor, den andra tillhörande
den nyare tiden, till Frankrikes stora ogagn sammandrabbat med
varandra i Orienten. Det är ett mycket långt nående perspektiv
över fransk historia, som fritänkargeneralen Sarrails regemente i Paulus’
omvändelsestad öppnat. »Den syriska frågan liksom den marockanska
kommer att länge dominera i vår politik», skriver Journal des Débats.
Den kommer att göra det, därför att dess rötter nå så djupt
När nyligen orosbuden från Syrien om resultaten av general Sarrails
regemente börjat oroa även hans närmaste meningsfränder och
skyddsherrar inom de nu i fransk politik dominerande kretsarna, utsändes
general Duport till Syrien för att undersöka, huru där stod till. Det
är mycket karaktäristiskt, att han började sin vistelse där med en
demonstrativ vördnadsbetygelse för de kyrkliga institutionerna genom
att ex officio bevista en romersk-katolsk mässa i Damaskus, som hölls
av apostoliske delegaten monsignore Giannini, en i Roms
orient-politik mycket bekant person. Sarrail däremot hade presenterat sig
i landet med en örfil åt alla de kyrkliga institutioner och
organisationer, vilka sedan långa tider utgjort Frankrikes förankring i Syrien.
Han deklarerade nämligen öppet och ljudligt, att han kommit i syfte
att föra en antikyrklig politik: »Je viens ici pour laiciser». Det var
den rena bekännelsen från otrosortodoxiens härläger, proklamerad i
de landamären, där korstågsminnena och tempelherrefästningarnas
sägenrika ruiner utgöra ett franskt besittningsanspråk, varåt
världskriget troddes komma att förläna full verklighet men som Frankrike
måst nöja sig med att realisera i mandatets begränsade form.
Man får leta länge i världshistorien för att finna en så pittoresk
kontrast, som förhållandena här medfört. Det är både Ludvig den helige
och Voltaire, som spöka i bombardemanget av Damaskus, och bladen
slås upp i en hel historisk bilderbok. Ingenting saknas.
Sällsamheter från den religiösa entusiasmens helgonlegender, avtecknande sig
som miniatyrernas bilder mot idealens guldgrund, omväxla med
nutida realistisk uppfattning om de ekonomiska intressen och politiska
sammanhang av olika art, som medverkade i korstågen. Men vid
sidan av medeltidens kraftfullaste krönikegallerier och allt vad de
österländska äventyren inneburo av underfylld saga möter man de
karikatyrer på fri tanke och tolerans, som franska revolutionens
makthavande gjorde sig själva till. General Sarrails åthävor och hans
fraternisering med turkiska själsfränder äro som levande bilder från
den epok i fransk historia, då ateismen var statsreligion med krav på
ensamrätt till förkunnelse.
För några veckor sedan var Konstantinopels polis strängt sysselsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
