Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Arbetslöshetshjälpen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 495
I England har man gjort samma erfarenhet som vi i Sverige,
nämligen att i tider av stor arbetslöshet arbetsförmedlingsanstalterna få
så mycket att göra med utbetalning av understöd m. m., att deras
väsentliga uppgift — själva arbetsförmedlingen — blir åsidosatt. Detta
bestyrker ytterligare vikten av en restriktiv arbetslöshetspolitik, som
ej förtar de arbetslösa lusten att själva anstränga sig för att få arbete.
Arbetskraftens anpassning i olika avseenden — yrkesrörlighet,
platsrörlighet och böjlighet hos arbetslönerna — erbjuder i England av
flere orsaker, bl. a. den starkare skråandan hos fackföreningarna,
större svårigheter än i Sverige. Men även med erkännande härav
måste man nog säga, att uppgiften bort kunna lösas bättre än som
skett. Särskilt betecknande är den bristande rörligheten bland
kolgruvearbetarna, vilka dock drabbats av svår arbetslöshet. Under första
kvartalet under följande år voro i medeltal följande antal arbetare
sysselsatta i kolgruvorna: 1923, 1,138,000; 1924, 1,186,000; 1925, 1,134,000,
Motsvarande siffror för antalet arbetslösa kolgruvearbetare voro: 1923,
43,000; 1924, 26,000; 1925, 147,000. Med andra ord: antalet arbetslösa
var jan. — mars 1925 ungefär 100,000 större än samma tid 1923, fastän
antalet personer i arbete var ungefär detsamma som då (läget inom
kolgruveindustrien har under andra kvartalet av 1925 försämrats.)
Förklaringen är, att nya gruvor öppnats och gamla lagts ned och att
man, i stället för att förflytta arbetslösa, av vilka många uppburit
understöd, till de nya gruvorna, dragit till sig folk från den
landsbygd som legat närmast. Ej underligt då om arbetslösheten förblir stor.
Sammanfattningsvis kan den engelska arbetslöshetspolitikens
kardinalfel sägas vara, att man ej — inom något politiskt läger — velat inrätta
sig efter situationen sådan den faktiskt var utan i stället sökt »to tide
över the difficulties». Man låter det hela gå på en slump i hopp om
bättre tider. Man har stillatigande utgått ifrån att det så småningom
måste bli en förbättring av affärsutsikterna och att vad det gällde
egentligen var att ge de arbetslösa nödig hjälp till dess att detta
inträffade. På grund härav har mycken tid onödigtvis gått förlorad.
Enorma summor ha således utgivits utan att de arbetslösa därför
kommit i bättre läge än de voro för flere år sedan. Tvärtom har
en försämring inträtt så tillvida, som under den långa sysslolösheten
arbetsvilja och arbetsförmåga på sina håll minskats och en grupp
»unemployables» håller på att bildas. De åtgärder, som nu erfordras
för att komma till rätta med arbetslösheten äro mycket mera
ingripande än de som tidigare hade varit tillräckliga.
Huruvida det engelska samhället skall ha kraft nog att rida ut de
stormar, som följa efter vanskötseln av arbetslöshetsproblemet, därpå
beror i mycket Storbritanniens öde. Det nya skråväsendet i England
har redan visat sådana frukter, att det verkligen vill till en stark
tro på det »sömngångaraktigt säkra» hos den anglosaxiska rasen för
att ej se mycket mörkt på framtiden. För andra länder, icke minst
vårt eget, gäller här i fullt mått, att spåren förskräcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
