Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pressen och allmänheten i Sverige. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH ALLMÄNHETEN I SVERIGE 505
liten anekdot», som han hört på klubben eller i societeten och
rakt på sak i största korthet återgav. En och annan gång gällde
den kanske någon storhet ur teatervärlden, men det var i
undantagsfall. Kom så tidningarnas modernisering. Kåseriet blev
dagligt sockerbröd för läsekretsen, farbror veckokåsören
pensionerades, hans plats intogs av ett stundom rätt respektabelt antal
smarta unga män och ett eller annat pennskaft. Dessa kåsörer,
vilkas ofta beundransvärda tekniska skicklighet uträttat så
mycket för att omgestalta allmänhetens krav på tidningarna och
därmed dessas redigeringssätt, voro journalister av den nya skolan,
som visste vad läsarinnorna (och för övrigt ej så få inom den
manliga läsekretsen) ville få till livs som omväxling med de
långa riksdagsreferaten och de kroniska utredningarna om bästa
järnvägsinfartsleden till Stockholms central m. m. De visste ej
blott vad den nya generationen bland allmänheten intresserade
sig för, utan även huru den ville ha det skrivet. Och så
utbildades mycket snart det moderna kåseriet — kort och svajigt,
avfattat i jagform, än burleskt överlägset, än med ett stänk av
självironi, i alla händelser subjektivt och personligt och hållet i
en så intim ton, att läsaren kände sig själv liksom presenterad
för de notabiliteter, med vilka kåsörerna voro så förtroligt
bekanta. Kåsörerna hade, som sagt, tidigt upptäckt teatervärldens
uppslagsmöjligheter, och många bland dem hade personliga
försänkningar där. Kåseriet trängde också snart in även på
teaterrecensionsavdelningens estetiska marker. Generalrepetitionen
gjordes en tid till föremål för kåserande reportage, eller ock
fick vid de större premiärerna den recenserande litteraturdoktorn
sällskap med en av de nya medarbetarna, vars uppgift det var
att titta på salongen under mellanakterna, tala om vilka som
voro där och huru publiken reagerade inför stycket, och
stundom läste allmänheten kåsörens lilla »mellanakt» så grundligt,
att den verklige recensentens estetiska reflexioner därav ställdes
i skuggan. Lättare stycken på småteatrarna överlätos i flera
tidningar helt åt kåsörsområdet liksom även det växande
antalet revyer, som ju för övrigt sällan voro ägnade för rent
estetiskt bedömande. Småningom undandrogos på detta sätt
allt vidsträcktare områden av scenisk framställning
fackrecensenternas strängt kritiska färla och lades i stället under
godmodigt överseende kåsörers milda spira. Det förefaller rätt antagligt,
att denna utvidgning av kåseriområdet i sin mån bidragit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
