Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pressen och allmänheten i Sverige. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 VERNER SÖDERBERG
göra den teaterbesökande allmänhetens uppfattning av
konstnärlighetskravet än laxare än förr, fastän huvudskulden
härvidlag nog drabbar den ungefär samtidigt inträdande
»amerikaniserande» massverkan, som följde med biografdramats seger över
det konstnärliga scendramat i fråga om allmänhetens intresse,
så långt detta kan avläsas i publikfrekvensen.
Den här antydda utvecklingen har att bjuda på ännu en fas,
kåsörsreportaget kring de sceniska publikgunstlingarna. De
framfördes i intervjuer för att tala om hur det kändes att spela
den ena eller andra pjäsen, deras bostäder, vardagsvanor och
sällskapsdjur skildrades. En vacker dag frågade sig en kåsör,
varför ej han i sina kåserier kunde omtala de mest firade vid
förnamn, liksom Daniel Fallström brukade göra i sina mest
hänförda recensioner. Läsekretsen myste belåtet och kände sig
nästan som om också den lagt bort titlarna med Frippe och Naima
och Anders och Pauline. Rykten om en skådespelares planer
att ombyta engagement ha alltjämt sin reserverade plats på
första sidan med hela den stora utstyrseln (porträtt, svävande
intervjuer, dementier och vidhållanden). Och ifall sommaren är
fattig på nyhetsuppslag och ingen mordprocess pågår, håller
nyhetschefen till godo med reportageartiklar om de dyrkades
sommaradresser med noggranna uppgifter, huruvida de meta
eller bada eller banta eller filma o. s. v. Allmänheten har
redan lärt sig finna detta helt naturligt och reflekterar sällan
över det egendomliga i att just denna kategori av landets
kulturbärare påpassas så rastlöst, medan ingen, än så länge
åtminstone, utsätter t. ex. populära läkare eller lärare eller
riksdagsmän för motsvarande ej ens av högsommarfriden avbrutna
reklamhyllningar (t. o. m. boxarna bruka få rekreera sig i ostört
lugn). Förklaringen är mycket enkel: just på det sceniska
området ha press och allmänhet från början så att säga metodiskt
eggat varandra att löpa linan ut.
Pressens och allmänhetens livliga samverkan torde berätttiga
båda parterna att på varandra ställa vissa elementära krav,
vilkas fyllande skulle lända till båtnad för bägge. Pressen och
tidningsmännen kunna t. ex. av allmänheten fordra den
tillbörliga aktning ett hederligt yrke bör åtnjuta. I festtal vid högtidliga
tillfällen ordas visserligen ofta om pressens stora makt o. s. v.,
men i vardagslag framskymtar däremot ej sällan äldre tiders
högdragna förakt för »murvlarna». Rötägg finnas ju i alla yr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
