Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Ryssland och Locarno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 DAGENS FRÅGOR
Ryssland Den ryske utrikeskommissarien Tjitjerins senaste resor
oeh Loearno. ^ Europa hava så tydligt som någon kan önska burit
karaktären av en mot Locarnoförhandlingarna riktad aktion. Temat
om Sovjet-Rysslands inringning har varierats i talrika intervjuer, och
säkerligen har detta motiv även vederbörligen understrukits i de mera
allvarliga politiska samtalen.
Denna klagolåt är endels bluff och endels allvar. Såsom bluff är
dess syfte uppenbarligen närmast att hos vederbörande regeringar
skapa villighet att på andra områden (exempelvis i fråga om de
segslitna tysk-ryska handelstraktatsförhandlingarna) tillmötesgå
önskemålen hos den genom trygghetspakten och Tysklands inträde i
Nationernas förbund så grymt förorättade Moskvaregeringen.
Rapallo-fördraget av 1922 återkallas i minnet, och man har från ryskt håll
helt nyligen upprepade gånger framhävt, att detta fördrag — som
trots sitt oskyldiga innehåll vid sin tillkomst på ett för mången så
fasansfullt sätt frammanade spöket av ett ryskt-tyskt samgående mot
västmakterna — alltjämt är i gällande kraft.
Men å andra sidan är Moskvas ovilja inför Tysklands orientering
åt väster och Nationernas förbunds utveckling till en hela det
egentliga Europa omfattande organisation otvivelaktigt högst verklig. Och
anledningen härtill- är icke endast den, att den västeuropeiska
splittringens upprätthållande är allmänt önsklig ur Moskvas speciella
synpunkter, utan även en uppriktig fruktan för att ett samlat Västeuropa
i vissa fall skulle kunna komma att uppträda mot förverkligandet
av en del länge hysta imperialistiska planer.
Otvivelaktigt är det också både tänkbart och sannolikt, att de till
Nationernas förbund anslutna staterna i händelse av vissa
eventualiteters inträde skulle komma att uppträda som ett mot
Sovjet-Ryssland fientligt block. Genom Tysklands inträde i förbundet har
vidare styrkan hos detta block blivit i avsevärd mån förstärkt.
Men — och detta är det väsentliga — hela denna kombination
existerar endast för rent defensiva syften. Några mot
Moskvaregeringens välde offensiva planer förefinnas icke i Västeuropa; och
därest de funnes, vore Nationernas förbund ett högst otympligt redskap
för dylika planers förverkligande. Detta är också Moskva väl
bekant. Men den kommunistiska politiken är såväl inåt som utåt till
sin natur offensiv, och alla eventuella hinder i vägen för dess
expansiva planer uppfattas därför som fientliga sammansvärjningar.
Moskvas ställning till Nationernas förbund har för övrigt alltid varit
klar och konsekvent, d. v. s. rent fientlig. Den nuvarande ryska
regimens anslutning till förbundet är också överhuvudtaget otänkbar.
Locarnopakten kommer ej att ändra detta förhållande, snarare
ytterligare accentuera motsättningen. Men Västeuropa torde hädanefter
ännu mera än hittills få vara berett på att Moskva överallt kommer
att söka försvaga den nya europeiska enhetsfronten genom en lösare
anknytning till än den ena, än den andra av Västeuropas olika
maktgrupperingar. Närmast torde det härvid komma att gälla en linje
Ryssland-Polen-Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
