Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Sverige och Mosul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 573
hand rekommenderat, även om man tyckt sig i dess utlåtande kunna
läsa mellan raderna, att den trodde alternativet n:r 3 kanske till
sist skola visa sig vara det mest praktiska sättet att lösa tvisten.
Man bör vidare fasthålla i minnet, hurusom kommissionen till
full evidens uppvisat, att ingen gränslinje var idealisk och att ingen
samlad folkmening på platsen fanns för någon av dem. Bägge
parternas historiska, ekonomiska och etnografiska argument voro delvis
ganska skröpliga, och huru man än droge gränsen, komme den att
avskära historiska och etnografiska gemenskapsband. Turkiet hade
visserligen aldrig formellt avträtt vilajetet Mosul, men å andra sidan
dels självt föreslagit att dess framtida öde skulle avgöras genom
folkomröstning och dels i otvetydiga ordalag medgivit, att avgörandet
i stället kunde ske genom rådets skiljedom. Under sådana
förhållanden reducerades i detta tvistemål rättsmomentet till ett minimum,
och det hela ter sig väl därför närmast som en lämplighetsfråga.
Den Wirsénska kommissionen vägde i detta läge lämplighetsskälen
emot varandra »uteslutande från synpunkten av berörda befolkningars
intressen», och man har svårt att finna någon orätt skedd, när
rådsminoriteten till sist anslöt sig till ett av kommissionen från
denna synpunkt rekommenderat alternativ. En eftergivenhet i en
klar rättsfråga hade naturligtvis måst helt annorlunda bedömas.
Rådsmajoriteten torde emellertid säkerligen ha gått fram efter helt
andra linjer än kommissionen. Man tar nog ej fel, när man gissar,
att brittiska regeringens vilja och maktställning för denna majoritet
betytt mera än hänsyn till Mosulbefolkningen och dess intressen.
England-Irak var beatus possidens, varför ett utslag till dess förmån
ej erbjöd så synnerligen stora svårigheter vid exekutionen, i all
synnerhet som Bryssellinjen är nuvarande provisoriska gräns.
Frankrike, som förut tidtals koketterat med att stödja Turkiet mot
England i Orienten, hade nyligen genom händelserna i Syrien fått en
stark påminnelse om lämpligheten av en engelsk-fransk
sammanhållning därute under den närmaste framtiden, och i rådet sutto ej få
makter, som hade sin ståndpunkt given, så snart England och
Frankrike enats. På den vägen, där storm aktsintressen och hänsyn dels
till stormaktsintressen och dels till Nationernas förbunds klena
maktresurser varit vägledande, har förmodligen den kompakta
rådsmajoriteten kommit till stånd, och med tanke därpå är skiljedomen i
Mosulfrågan ett nytt bevis på att Nationernas förbund än så länge
icke är »fritt agerande», när starkt vidhållna stormaktsintressen
komma med i spelet.
Vad Sveriges inblandning i denna fråga angår, så har det på ett
håll inom pressen argumenterats, som om vi skulle ha kunnat ställa
oss helt »udenom», om hr Branting ej varit så fåfäng och lätt att
locka, alt han på sin tid åtog sig det farliga rapportörsvärvet. När
emellertid Sverige en gång antagit valet till rådsrepresentant och
stadgad praxis inom rådet är, att stater av andra rangen gärna
belastas med rapportörskallet i tvister, där en stormakt är direkt
invecklad, så har man svårt att finna, huru vi riktigt hedersamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
