Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Zionismen och den religiösa framtidsförhoppningen i judendomen. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZIONISMEN I JUDENDOMEN 21
tida Palestina lurar han på den läsande allmänheten en större
fond av fakta och kunskaper än de flesta någonsin eljest skulle
förskaffat sig om judiskt andeliv och judaismens sociala
revolution. Men någon psykologisk analys ger han icke. Sannolikt
undvikes den med vett och vilja.
En sådan inställning är delikat, blir lätt konstruerad och tar
gruvligt lätt miste. Även från rent religionshistorisk synpunkt
bliva slika omdömen vanskliga. Likväl lockar frågan till
nyfiket studium. Hör zionismen uteslutande till den politiska
geografien? Eller innebär den tillika en religionshistorisk konsekvens?
Trenne namn markera passerade milstenar i den moderna
zionismen, Theodor Herzl, Achad-Haam och Chaim Weizmann.
Eller kanske det är rikligare att låta dessa namn representera
olika skiftningar i en och samma ihärdiga nationalism.
Namnen äro icke godtyckligt valda bland den stora skaran av
högt-förtjänta ledare och hänförda talesmän, som judisk nationalism
ägt och äger. Zionismens utveckling går ingalunda i en rak
linje ur stilla världsflykt och halvt hemlighetsmakeri till aktuell
och dramatisk aktiv världspolitik av i dag.
Lösensordet: »Palestina åt judarna» har klingat i judars hjärtan
allt sedan Jerusalems förstöring. Icke ens försöket att nå detta
mål genom successiv kolonisering av »det Heliga landet» är en
modern företeelse. Redan på 1300-talet torde judiska kolonier
ha börjat upprättas, om också deras tillvaro mestadels varit
tynande och trång och icke förmått sätta spår i världshistorien.
Teoretiska vägröjare sådana som Hess och Pinsker ha under
1800-talet med en djärv kärlek hållit kolen glimmande. Ett
direkt och förblivande resultat av detta förarbete var bildandet
av Choveve-Zion, »Zionsvännerna», vilka 1879 började sitt
praktiska arbete med Palestinas judiska kolonisering.
Med vad rätt drar man då en gränslinje mellan tidigare
zio-nism och den aktuella rörelsen? I vilken mening betecknar årtalet
1896, utgivningsåret för Herzls arbete Der Judenstaat, en absolut
vändpunkt i zionismens historia? Detta berättigas av tvenne
skäl: rörelsen blev då aktiv och den blev modern. Hade
»hemvändandet» tidigare varit en kär dröm, troget bevarad i betryckets
tider, men med en nästan skygg helgd omkring sig, förbyttes
det nu i ett realpolitiskt lösensord. Förut hade zionismen snarast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
