Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ny svensk lyrik. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Johannes Edfelt: Unga dagar - Hugo Gyllander: Rytmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 55
Det är mycket i »Legenden om Babel» som väcker intresse. I
några dikter i slutet av samlingen skönjer man ett drag, som man
gärna ville se mera af: grace, en ungdomlig lekfull grace. Den
svävar igenom de yra stroferna i »Gammal dansvisa» och den
framträder som uttryck för en strålande studentikos humor i »Elegi över
forna flammor» och »Hymn till den själviska skönheten». — Den
som slutdikt införda Tennysonstolkningen visar, vilka utomordentliga
förutsättningar som lyrisk översättare Frans G. Bengtsson sitter inne
med.
Hösten har bragt åtminstone en lyrisk debut att lägga märke till,
Johannes Edfelts Unga dagar. Dess korta strofer om barnaår och
skolår, om den unga kärlekens lycka och besvikelse ha en timbre,
som tyder på att Edfelt är född poet. Ett utpräglat sinne för den
lilla målande, konkreta detaljen ger stadga och styrka åt de
ungdomligt vaga drömmerierna. Här eit prov på hans melodiösa
verskonst:
Du har en barndom liksom jag.
Din värld var ny
en dag, en sällsam dag,
som var som sedan ingen, ingen annan:
en leksak, lampans sken, ett rum, en sky,
en gatas vår, en sommarvind kring pannan.
Du växte . . . Minns du kvällar, då
du vaken låg?
Du kunde ej förstå ....
Och dina tankar tumlade som mina.
Och kanske lyftes stormande din håg
av samma våg av lycka, harm och pina.
Det är inte alltid hans dikter äro lika lyckade. Mycket är rent
ut sagt slarvigt och hafsigt. Jag tror att samlingen skulle ha vunnit
på att skalden satt in mera ambition på den. Nästa gång Johannes
Edfelt uppträder på den poetiska vädjobanan bör han vara litet
omsorgsfullare rustad — men framför allt: han bör komma tillbaka!
»Unga dagars» författare är tydligen ganska väl bevandrad i den
nyare utländska lyriken. En del reminiscenser äro mycket
påtagliga. Då det har sitt intresse att se, vad slags lyrik som gör
intryck på en ung svensk poet just nu, nämner jag här några av
de förebilder, som jag sett skymta i Edfelts debutbok. »Resan hem»
står såväl i uppbyggnad som form betänkligt nära Rupert Brookes
berömda »The old vicarage in Grantchester», och samlingens
avslutningsdikt »Till någon som lever om hundra år» har lånat
uppslaget och litet till från J. E. Fleckers »To a poet a thousand years
hence». Hela avdelningen »Kärleken» synes mig vidare vara starkt
påverkad av den graciösa erotiska dialektiken i Paul Géraldys »Toi
et moi».
Från denne purunge poet övergå vi till några äldre skalder, som
givit sina bidrag till höstens nya lyrik. Hugo Gyllanders Rytmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
