Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - Regeringen och grundlagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 139
ment, likasom kommunikationsåtgärder och expedieringen av
regeringsrättens beslut skulle skötas därifrån.» Regeringsformens
föreskrift, att ärendena skola beredas i det departement vartill ärendet
hör, skulle man alltså uppfylla helt enkelt därigenom, att vissa rent
formella akter — mottagandet och registreringen — företagas inom
departementet, medan beredningens reellt betydelsefulla moment
ombestyras av ämbets- eller tjänstemän, som förordnats till sysslans
bestridande på föredragning av chefen för justitiedepartementet och
åtnjuta sin avlöning å nämnda departements stat. Justitierådet
Alexanderson har också i lagrådet anfört starka betänkligheter mot den
föreslagna reformen med hänsyn till Regeringsformen, och
överståthållaren Hederstierna har i en reservation i utskottet skarpt klandrat
försöket att »smyga sig bakom» Regeringsformens stadgande och »låtsa
som detsamma icke existerade». Inom riksdagen ha dessutom Hj.
Hammarskjöld, som mer än någon annan inlagt förtjänster vid
regeringsrättens tillkomst, samt G. A. Reuterskiöld m. fi. med lika mycken
skärpa i form som i sak gått till rätta med regeringens försök att
vinna riksdagens medverkan för en kränkning av den svenska
grundlagens ord och principer.
När det nuvarande stadgandet i RF § 25 för första gången
formulerades — av konstitutionsutskottet vid 1853/54 års riksdag, på
initiativ av greve Gustaf Lagerbielke — ville man med formuleringen vinna
tvenne syften. Man ville å ena sidan åt departementet rädda de
administrativt och legislativt betydelsefulla erfarenheter, som kunna
göras vid de administrativa besvärsmålens beredning. Man ville å
andra sidan ha garantier för att den speciella sakkunskap, som
fackdepartementen inrymma, skulle komma till orda vid beredningen av
de administrativa målen, detta därför, att »de ekonomiska
författningarnas rätta tillämpning fordrar sådan närmare bekantskap och
förtrogen vana i statsförvaltningens många olika grenar, den djupare
kännedom av landets behov i vad till den allmänna hushållningens
och näringarnas befrämjande hörer och den erfarenhet i de därtill
hörande angelägenheters praktiska behandling, som vanligen icke genom
de egentliga domarevärvens handhavande vinnes». Utskottet ville med
andra ord bevara ett visst samband mellan lagstiftning och
lagskipning på det administrativa området, ett samband, som utskottet
betecknade som »nödvändigt».
Samma synpunkter voro av allt att döma avgörande, när Hj.
Hammarskjöld i sin grundläggande utredning 1907 ang. »inrättande av en
administrativ högsta domstol» föreslog, att beredning och
föredragning av ärendena för regeringsrätten skulle ske genom expeditionschef
eller byråchef i det departement, vartill ärendet hörde, och då Kungl.
Maj:t i proposition vid 1908 års riksdag föreslog, att ärendena skulle
beredas och föredragas av ämbets- och tjänstemän i vederbörande
statsdepartement. Om denna princip har man alltid varit ense, ehuru
en och annan förmenat, att författningarna icke tillräckligt realiserat
principen, icke tillräckligt starkt bevarat sambandet mellan administra,
tionen och den administrativa domsrätten. Ingen har heller betviv_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
