Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - De polsk-franska rådsplatsmanövrerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 DAGENS FRÅGOR
en lätt överstökad formalitet. Från tyskt håll kan därför nu med
fog göras gällande, att det Nationernas förbund, vari Tyskland
anmälde sin avsikt att söka inträde, var det nuvarande, ej ett genom
rådets genomgripande reorganisation väsentligen omgestaltat. De
förbundsmedlemmar, som ej tillhöra rådet eller indragits i de nu
pågående manövrerna, kunna för sin del med lika fog göra gällande,
att en så genomgripande omgestaltning av hela förbundet, som här
föreslås, ej bör forceras fram vid en urtima sammankomst, där
många av dem ej kunna bli tillräckligt fylligt representerade och
där stormaktsöversitteriet har vida större möjligheter att göra sig
gällande än på de ordinarie septembermötena. Det är påfallande, huru
fullständigt församlingen ignorerats under den utländska diskussionen
i ämnet. För ändring av antalet rådsplatser fordras ej blott
enhälligt rådsbeslut utan även samtycke av församlingens flertal. Nu
argumenteras dock å ömse sidor som om rådet vore utrustat med
koopteringsmyndighet för de permanenta platserna. Man glömmer
även, huru rådet kom till och vilken allmän karaktär det vid
förbundets tillkomst fick av dess stiftare. Det var general Smuts, som
först föreslog tillsättandet av ett »exekutivråd» i spetsen för
förbundet. Den princip, som han därvid följde och som upptogs av Wilson,
innebar, att de fasta platserna skulle förbehållas åt stormakterna,
enär dessas materiella makt främst togs i anspråk för att ge
förbundsbesluten nödig auktoritet, men att samtidigt de mellanstora och
mindre makterna borde i en genom val åstadkommen växling och alltid
utgörande en stark minoritet ha säte i rådet, vars medlemsantal av
praktiska skäl borde hållas inom rimliga proportioner. Dessa
grundsatser sökte fredstraktaternas upphovsmän även följa vid formuleringen
av de traktatsartiklar, som gälla förbundet, och de som tala så högt
om att slå vakt om »1919 års fredsverk* borde ej glömma, att detta
även omfattar Nationernas förbund med ett efter ovan antydda
grundlinjer organiserat råd. Nu däremot vill man upphöja ett antal av
den franska politikens skyddslingar och drabanter till ett slags
stormakter av lägre ordning och samtidigt bygga rådets sammansättning
ej på rationella grunder utan på vederbörande makters egna
intresse-betonade ställning till dagens öppna eller latenta tvistefrågor. Att
detta skulle betyda en genom överrumpling genomförd förvanskning
av en bland förbundets bärande idéer, torde ligga i öppen dag.
Såsom medlem av rådet har Sverige i sin hand att hindra denna
överrumpling och skaffa förbundsmedlemmarna välbehövligt rådrum
till september för grundlig prövning av dessa farliga nyheter. Sveriges
regering och rådsombud skulle svika sin förbundsplikt, orn de
underläte att begagna denna möjlighet att värna förbundstanken mot
plötslig sabotering. Här är från svensk synpunkt icke alls fråga om
att understödja Tyskland eller motarbeta Polen eller överhuvud att
taga parti för den ena eller andra maktgruppen. Här gäller det helt
enkelt att mot gruppmanöver och separatintressen rädda
delegerade-församlingens hotade ställning inom förbundet. Svenska regeringen
har i första sammandrabbningen synbarligen gjort sin plikt och stödjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
