Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Ny Finlandssvensk lyrik. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Bertel Gripenberg: Skymmande land - Åke Eriksson: Den hemliga glöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 253
Hösten bragte oss ett par böcker från Finland, som i sin mån
vittna om vad denna svenska diktning vill och kan. — Bertel
Gripenbergs Skymmande land synes mig bestämt beteckna ett
uppsving efter den i all sin desperation trötta versbok han sist utgav.
Den egenartade, gripande stämningen från Aftnar i Tavastland,
skaldens enligt min mening som helhet starkaste samling, har vänt åter
och givit sin klangfärg åt den nya boken. Han finner så enkla och
fasta ord för ödemarkssvårmod och ensamhetskänsla, och hans form,
som i ungdomen mer eller mindre framgångsrikt briljerat med
allehanda artistiska finesser, söker nu framför allt det pregnanta och
slagkraftiga. Samlingens huvudmotiv angives gott i titeln. Ur de
strofer, som skalden ägnar den flyktade ungdomen, de döda vännerna
och de grusade förhoppningarna växer en ton, som närmast har något
av en höstkvälls mellankoliskt susande blåst. Han står i mörkret
vid den Den brända gården:
Det är som all världen omkring mig låg,
förbränd liksom detta hus;
och stum jag dröjer med dyster håg
i den frostkalla månens ljus.
Jag är den siste som än är kvar
av en trupp som är slagen och sprängd,
jag bultar i natten utan svar
på en dörr som är mörk och stängd.
I Elegi över en död riddare, utformad närmast efter mönster av
Wildes ballader, dröjer skalden vid en grav, som gömmer allt han
ville vara och icke blev; slutstrofen fångar på ett utomordentligt
suggestivt sätt den graf-elegiska stämningen:
Mitt liv var fattigt, sjukt och tungt,
min strid var hätsk och hård.
Blås sakta, vind, i lövlös björk
på namnlös kyrkogård!
Sjung sakta, sakta saknads vind,
kring riddarns minnesvård.
Skymmande land spelar ju även över andra motiv, och mer än en
dikt erinrar om att diktaren suttit rak i sadeln på en annan häst
än vinghästen, omsusad av krigets kalla och hårda luft. Ett frejdigt
soldatlynne har Bertel Gripenberg, det har han alltid haft ända från
den tid han slungade ett riskfyllt trots i ansiktet på Ryssland, och
i det avseendet har han förvisso icke vansläktats från de »hänsovna
fäder, fattiga löjtnanter», som han besjunger i en stolt dikt.
I denna bok förekommer även en liten diktserie, En drömcykel,
vilken såväl i stämning som i form har beröringspunkter med den
andra diktsamling, Bertel Gripenberg utgav förra året, Åke Eriksons
Den hemliga glöden. Boken var ju från början upplagd halvt på
skämt, och det var skaldens mening att, gömd under en
ogenomskinlig pseudonym, mystifiera beundrarna av den expressionistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
