Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Tidsenliga betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm d. 10 maj 1926.
Det lär väl numera vara erkänt som ett både
särdeles besvärligt och särdeles otacksamt arbete att
söka systematiskt ordna de olika staternas författningar, sålunda ej
blott under ett par sådana grova rubriker som republik och monarki
utan också vidare genom otaliga divisioner och subdivisioner, avsedda
att omedelbart med korthet och skärpa karaktärisera en var efter
dess plats i systemet. Besvärligt genom den eviga motsatsen mellan
skriven lag och dennas praktiska tillämpning, men ännu mera
otacksamt genom livets ständiga förskjutningar, som låta de högtidligast
erkända regler från gårdagen redan i dag vara föråldrade och i
morgon hart när glömda. I vårt eget land har utvecklingen dessa båda
sista decennier rört sig i en sann galopptakt; de huvudsakliga
etapperna härvid — gemensam voteringsparlamentarism,
Staaffparlamen-tarism, kristidsdiktatur, modifierad Staaffparlarnentarism och
minoritetsvälde, allt detta med insprängda ämbetsmannaregeringar under
något olika skyltar — ha avlöst varandra så pass snabbt, att det
icke ens för den mest invigde skulle varit lätt på pricken säga, i
vilken av systemets många fickor vår politiskt gällande ordning vid
varje speciellt tillfälle bort instoppas.
Lyckligtvis äro sådana omsorger övervägande teoretiska, men det
saknar därför visst icke intresse att åtminstone något göra klart för
sig, vad de till synes förda författningsskyltarna innebära. Sällan
har väl den välbekanta differensen mellan munnens bekännelse och
gärningarnas vittnesbörd varit större än inom våra dagars statsliv;
överallt bedrives en nästan fetischartad kult av de modernaste
företeelserna, betecknade som demokrati, parlamentarism o. dyl., men
närmare tillsett råder den brokigaste förvirring i tillämpningen.
Sålunda, de valreformer, som senast beryktats från Italien och
Rumänien, syfta tydligen att förskaffa dessa staters nuvarande regeringssätt
önsklig legitimering under allmänt vedertagna etiketter, varvid dock
näppeligen någon betvivlar, att andan skall förbli lika utpräglat
fascistisk eller vad det bör heta, som förut. För övrigt saknar icke
vår egen utveckling sina märkliga moment.
Man behöver väl inte anses som illvillig belackare av Karl Staaff,
orn man betecknar kampen mot den personliga kungamakten som
hans egentliga patos under åren 1906—11 och parlamentarismen enligt
hans recept som medlet att ställa konungen utanför det aktuella
inflytande, varpå Regeringsformens bokstav lagt så mycken vikt. Sedan
detta lyckats i och med kabinettsskiftet 1911, blev det ju icke så
mycket av det nya regeringssystemet vare sig under Staaffs egen
Tidsenliga
betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
