Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Tidsenliga betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOPx 263
regim eller i hans epigoners händer. Det enda, som stod fast, utom
kungamaktens borteliminerande, var, att ett visst inflytande borde
tillmätas åt valresultaten. Men huru stort detta inflytande bleve,
och om det komme att göra sig lika gällande på
ministärsammansättningen vid s. k. högervind som när vänsterriktningen dominerade,
därom voro meningarna odeciderade. För ögonblicket synas våra
förkunnares läror peka ungefär dit, att en sittande högerregerings
avgång kan med s. k. parlamentariska skäl påfordras, så ofta den
icke har betydande valvinster att åberopa, men att en
vänsterregering eller rättare en socialdemokratisk bör, alltjämt på fullgoda
parlamentariska grunder, ha rättighet att träda till, när den behagar,
därest den icke lidit verkligen påtagligt valnederlag. Högerflathet
och vissa antipodiska karaktärsdrag på den andra sidan ha
åtminstone samverkat i den riktningen. Utan varje försök till förklädnad
ha också den nuvarande ministärens språkrör förkunnat, att sedan
vederbörande en gång kommit till makten ämna de sitta kvar, så
länge de själva finna lämpligt, utan att taga notis om vare sig stora
eller små motgångar i riksdagsarbetet. Detta skulle i själva verket
betyda, att varken Kungl. Maj:t som förr i världen eller, efter Staaffs
recept, kamrarna, endera eller båda, kunde reglerande påverka
regeringsproblemets lösning. Hemligheten bleve rätt och slätt att komma
in genom konseljdörren, sedan förblir man där efter behag.
Varje livsdugligt statsskick plägar ju förr eller senare leda till en
krafternas utjämning, rätande till överdrifterna. Om dagens
makthavare på allvar söka realisera nu angivna signaler, lär nog heller
icke reaktionen utebliva. Vår författning innesluter som bekant
åtskilliga reservmöjligheter att göra statsintresset vederbörligen beaktat,
därest den plikten skulle tagas för lätt vid ledningen. Möjligheterna
att resolut stoppa upp de växande tendenserna att kringgå
författningen äro ju, om de verkligen utnyttjas, väl tillgodosedda.
Konstitutionsutskottets granskningsrätt exempelvis, vilken under det senaste
halvseklet varit övervägande formell, kan otvivelaktigt förnyas till ett
ganska kraftigt instrument i riksdagens händer, i varje fall något
helt annat än den för närvarande är. Detta krävde säkerligen en
viss ändrad sammansättning på utskottet, så att detta återigen bleve
något av den höga areopag, varom äldre riksdagsgenerationer drömde,
det krävde väl också en mera reellt lagd prövning av förekommande
ärenden än nu. I båda dessa hänseenden torde det vara lätt nog
för oppositionspartier att skapa önskliga förändringar, lämpade efter
ett nytt och mera fordrande läge. Det gällde i själva verket ej annat
än att göra fullt allvar av alltjämt gällande lagrum, med vars
formuleringar man nu närmast driver en rätt oskyldig förströelse.
Över huvud har mycket, som ej står i full överensstämmelse med
positiv konstitutionell rätt tolererats, därför, att en allmän fredlig
utveckling syntes göra gamla lagbud överflödiga. När harmoni råder
om . grundåskådning, fastän särmeningar i detaljfrågor brottas på
ytan, kan dylik förskjutning vara naturlig. Läget blir emellertid ett
annat, så snart det visar sig, att sålunda erbjudna möjligheter miss-
19*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
