Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 juni 1926 - Den tyska flaggstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 DAGENS FRÅGOR
åläggas vissa officiella tyska myndigheter, nämligen de tyska
legationerna och konsulaten i utomeuropeiska länder och på sådana
europeiska platser, som anlöptes av handelsfartyg, att jämte den officiella
svart-röd-gyllene nationalflaggan föra den svart-vit-röda handelsflaggan.
Visserligen äro ett lands nationalfärger en ganska viktig sak, och de ha
en stark förmåga att egga känslostämningarna till ganska
oberäkneliga vibrationer. Här var dock ingen genomgripande ändring, som
påbjudits. Snarare kunde man säga, att en eftergift gjorts för ett
relativt allmänt omfattat bruk. Men förordningen stämplades plötsligt
såsom ett hot mot den republikanska författningen, i det den
betraktas såsom ett gynnande av handelsflaggan (med kejsardömets färger)
på den republikanska nationalflaggans bekostnad, och dess upphovsmän
beskylldes för att ha brustit i trohet mot sin ed att skydda
konstitutionen.
Det torde ej vara ur vägen att göra en liten överblick över den
tyska flaggfrågan för att få en behövlig bakgrund till striden mellan
»schwarz-rot-gold» och »schwarz-weiss-rot». Den tyska
historieforskningen har ägnat saken en av dess politiska aktualitet föranledd
särskild uppmärksamhet under de senare åren. »Schwarz-rot-gold» kan
spåras tillbaka till april 1813, då fader Jahn, det tyska turnväsendets
upphovsman, i Steins högkvarter i Dresden lät uppresa ett ståndar
av rött och svart siden med gyllene fransar och gyllene inskription.
Jahns föreställning, att han med denna kombination upplivade det
gamla tyska rikets färger, var väl icke exakt riktig. Men då den
gamla riksörnen i svart och guld ofta var förenad med emblem i rött,
fanns i Jahns färgsammansättning mycket av tradition. Det visade
sig också, när tanken på den tyska riksenhetens återställande på allvar
dryftades 1848, att de svart-röd-gyllene färgerna togos fram,
Natio-nalparlamentet i Frankfurt hölls under emblem i dessa färger, och
revolutionen samma år proklamerade dem som den tyska frihetens
och samhörighetens. Enhetsverket misslyckades den gången, och den
gemensamma tyska flaggan stannade på papperet.
När enhetsverket nästa gång togs upp, skedde det från andra
förutsättningar och med andra mål. Bismarck höll helt utanför
räkningen den gamla hegemonistaten Österrike, satte i dess ställe Preussen
och avstod från planen på alla tyska staters samgående. Hos honom
fanns ej heller någon känsla för det riksbaner, som redan två
gånger lancerats. Att de preussiska svarta och vita färgerna föreföllo
honom naturligare till utgångspunkt för en enhetsflagga i en av
Preussen dominerad storstat torde kunna tagas för givet. Frågan dyker
upp 1862, då i preussiska kammarens handelsutskott en
rekommendation göres till förmån för en för alla medlemmar i tyska förbundet
gemensam handelsflagga. Ett av skälen var, att utlandet och särskilt
de asiatiska länderna skulle få ett starkare intryck av den tyska
sjöfarten, om en gemensam flagga förkunnade fartygens samhörighet.
Något resultat kom icke nu till stånd, och frågan vilade till 1866,
då den dryftades i samband med arbetet på det nordtyska
förbundets författning. I ett förslag till förbundsakt, av den 24 nov. detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
