Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 juni 1926 - Demosthenes och Clémenceau - »Världsrevolutionens vapensmedja»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 DAGENS FRÅGOR
den häftiga kampanj, för vilken denne under sitt andra presidentskap
var utsatt och som föranledde honom till det yttrandet att graven
vore en uppehållsort vida att föredraga framför presidentstolen. Man
kan nog vara tämligen säker på att Clémenceau, om han fått tillfälle
att draga in i Elyséepalatset, på ett eller annat sätt skulle vetat skaffa
sig respekt även bland sina antagonister. Nu fick han aldrig tillfälle
att visa vad han i denna situation förmådde, och det är tydligt att
åttiofemåringen har svårt att övervinna sin förtrytelse häröver. För
en betraktare på avstånd kan det emellertid förefalla som om han
härmades i onödan. Ty, president eller icke, bör han dock kunna
vara lugn i förvissningen om att man i framtiden icke behöver läsa
inskriptionerna i mairiernas expeditionslokaler för att få veta att
medborgaren Georges Glémenceau gjort sig förtjänt om sitt
fädernesland. Om han gjort sig förtjänt om den europeiska kulturen är en
annan fråga.
Den redan förut som Rysslandsresenär kände
aktuarien P. E. Brusewitz har nyligen utgivit
en ny, betydligt utvidgad upplaga av sin 1924 utkomna bok om
»Världsrevolutionens vapensmedja». Den nya upplagan är
kompletterad med författarens iakttagelser och intryck från en resa under
år 1925 samt är även försedd med ett företal av dr Sven Hedin, vari
denne rekommenderar författarens framställning till ett allvarligt
studium.
»Världsrevolutionens vapensmedja» har, liksom författarens tidigare
skildringar från Sovjet-Unionen, den stora förtjänsten att klart
framhäva, att kommunismen är en andlig, i inånga hänseenden religiöst
färgad rörelse, vars betydelse och utsikter i Ryssland icke mer än
delvis stå eller falla med det ekonomiska resultatet av den
kommunistiska politiken. Det är sålunda i och för sig fullt möjligt, att det
ryska »arbetande folkets» materiella villkor genom revolutionen
försämrats, att det stora försöket till monopolistisk ledning av
näringslivet misslyckas och att Rysslands ekonomi i den internationella
konkurrensen med den kapitalistiska världen ohjälpligt ligger efter,
utan att därför kommunismens ställning inom Ryssland nämnvärt
rubbas. Författaren har vidare öppen blick för ett av de
intressantaste fenomenen i den nuvarande ryska utvecklingen, nämligen
den vaknande nationalismen, som på ett oklart sätt (liksom tidigare
panslavismen) förmäler sig med föreställningar om Rysslands
världs-frälsande uppgift (denna gång via kommunismen) och även yttrar sig
i stolthet över armén, vilken senare enligt många samstämmiga
iakttagare onekligen är en av det nuvarande Rysslands märkligaste
prestationer. Den fara, som ur denna sinnesriktning framträder för
Västerlandet, underskattas ingalunda av författaren, vilken vid flera
tillfällen starkt understryker den principiellt Europa-fientliga och rent
maktpolitiska karaktären av Sovjet-Rysslands utrikespolitik.
Frånsett denna principiellt riktiga och klara grundsyn har
författaren dessutom som van iakttagare och skildrare många förtjänster.
»Världsrevolutionens
vapensmedja».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
