Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Adolf Törneros’ brev. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 NILS AFZELIUS
kvarstå i hans egen upplaga även i de brev, vilkas text han eljest
kompletterat ur originalet».
Men hur har utgivaren förfarit med de brev som han tryckt efter
manuskript? Ett par prov kunna anföras som svar på frågan, alla
hämtade från sidan 9 i första delen: »självaste bondvagnen».
Törneros skriver sjelfvesta, vilket ger en annan nyans; »durchgekrankelt» —
läs durchgekränkelt. Stavningen har ändrats; Törneros skriver
Upländ-ningar och Danmora, icke upplänningar och Dannemora. Dessutom
har ett långt stycke utan anmärkning utelämnats, något som är
alltför vanligt i denna upplaga. Vad uteslutningarna i de båda aldrig
förut tryckta kärleksbreven till Falkenberg (1:89, 11:243) beträffar, måste
man beteckna ett sådant förfarande som en lindrig grad av
förfalskning. När utgivaren rundhänt lovar att icke röra vid ordformerna
(eftersom stavningen icke får vara i fred), t. ex. provinsialismerna feck
och geck, så väntar man sig att löftet skall hållas. S. 89 i första delen
läser man emellertid likafullt fick — och längre ned på samma sida
f. ö. tanke i stället för tanka. Han trycker tvärt emot båda upplagorna
Trädhuvuna i stallet för Trådhufvena, vilket i en nystavad upplaga
som denna borde heta Trähuvena (11:383). En språkform som
särskilt stöter är det förfärliga »följeslage», som Bergström infört och
Landquist bibehållit, där Törneros skriver följeslagare. Smärre
oriktigheter såsom Hesperius för Hesperus och Pallus för Paulus, samt
försumligheten att ange vilken text som följts kunna här förbigås som
mindre väsentliga fel i förhållande till de ovan anmärkta — att en
sida av ett brev till Falkenberg (II, s. 138—139) slarvats bort ur Lunds
universitetsbibliotek, förmodligen av Bergström, och alltså icke
förelegat för utgivaren, anmärks aldrig. Kommenteringen inskränker sig
till personhistoriska notiser som vanligen äro tillräckliga; däremot
är registret illa uppgjort. En del noter ha utan anmärkning tagits
från Bergström, t. ex. en på sidan 225 i del I, där man får veta
att Achates Valläng var en hund. Olyckligtvis var han en torpare.
Bildmaterialet har en hel del nyheter ifråga om porträtt. De båda
roliga teckningarna på sid. 129 i första och 293 i andra delen äro
naturligtvis ej av F. B. Ulfsparre, utan av Nicanders vana hand.
Ett ironiskt öde har velat, att Törneros, som drog döden på
sig genom sitt nit att rätta krior, själv blivit hårdhäntare
kria-rättad efter döden än en okunnig skolpojke. För ett så ytterst
känsligt och djupt personligt språk som hans betyder varje
ändring en profanering. Det är därför icke pedanteri, utan enkel
rättvisa, att återge hans egna ord, jå, varför inte hans eget
skrivsätt. Den utgivare som ger sig i kast med den svåra uppgiften
att tvätta bort smutsen från tavlan, måste gå till verket med
något av den kärleksfulla ömsinthet och det tålamod, varmed
den gamle klassikern emenderade sin Horatius och Cicero. Men
även om den siste utgivaren icke har lyckats häri, så har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
