Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Tullfrågan i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 DAGENS FRÅGOR
ning av lantbruksstyrelsens statistik visar han, vilken obetydlig roll
spannmålen spelar i jordbrukets avkastning (14 % av
bruttoavkastningen och 10 % av penninginkomsten). Och de tre minsta
storleksklasserna av jordbrukslägenheter, för vilka matspannmålen beräknas
medföra mera penningutgifter än -inkomster, omfatta ej mindre än
94 % av totala antalet brukningsdelar och 64 % av åkerarealen i
landet. Lindgren förnekar icke betydelsen av att vidmakthålla
rågodlingen i landet, men gör gällande, att ett tullskydd blir effektivt
endast under stabila produktions- och konkurrensförhållanden, sådana
som klimatet aldrig kan garantera. Hau föreslår därför en
nedsättning av rågtullen från 50 till 25 penni, varigenom en avsevärd
avbe-lastning för de sämre situerade hushållen ernås; i stället tänker han
sig en premiering på 50 penni per kg. för inhemsk, till förmälning
levererad råg. Medan tullarna kunde tänkas gagna endast dem, som
producera råg till avsalu, understöder premieringen även dem, som
själva konsumera sin säd eller betala den som stat åt sina arbetare.
Av industrierna räknar Lindgren endast med c:a 50 % som kunde
tänkas draga någon nytta av tullskydd; resten utgöres av
exportindustrier och lokala industrier, vilka förädla inhemsk råvara för
inhemska behov. Han är för sin del mycket tveksam, om landet bör
påtaga sig den börda, som tullen innebär; han visar, att kostnaderna
för råvaror, arbetslöner, skatter och drivkraft ej ställa sig högre i
Finland än annorstädes, men anser, att räntorna, de geografiska
betingelserna och de begränsade avsättningsmöjligheterna i hög grad
belasta den finländska industrins konkurrensförmåga gentemot
utlandet. Större sänkningar skulle därför verka revolutionerande, och han
föreslår s. a. s. preliminärt ett skydd, beräknat till 20 % av
föräd-lirigskostnaderna, försåvitt dessa kunna fastställas, och detta utan
hänsyn till företagens större eller mindre nytta eller deras bättre eller
sämre organisation, varom allt han icke tilltror sig att kunna fälla
någon dom. Men, tillägger han: »Härmed är ej sagt, att den f. n.
existerande produktionsorganisationen i alla enskilda fall vore värd ett
dylikt understöd på det allmännas bekostnad, och otvivelaktigt är
tvärtom, att en målmedveten aktion från det allmännas och från
enskild sida kunde leda till ett långt bättre utnyttjande av våra
begränsade resurser både i fråga om naturtillgångar, arbetskraft och
kapital».
Resultatet av Lindgrens förslag, orn det genomfördes, bleve,
utgående från 1923 års importkvantiteter och 1925 års tullsatser, att
tullinkomsterna skulle nedgå med omkr. 260 mill. fmk och tullarnas värde
i procent av de tullpliktiga varornas från 25 till 20 % .
Det är ännu för tidigt att förutspå, vartill magister Lindgrens
utredning kan leda. Närmast förestår att invänta resultaten av en i
juni månad tillsatt kommittés arbeten; den har fått sig ombetrott att
taga del av alla’ de utlåtanden, som begärts angående det Lindgrenska
förslaget, att utnyttja ett av tullstyrelsen ( = mag. Lindgren) insamlat
material, som denne icke hann tillgodogöra sig, samt att införskaffa
nytt material. Mot kommitténs sammansättning har det protesterats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
