Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - 1926 års handelstraktat med Tyskland. Av Christian Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926 ÅRS HANDELSTRAKTAT MED TYSKLAND 415
och med samma tulltaxa som utgångspunkt. Andra gången
känna båda parterna på förhand varandras kort och inrätta
spelet därefter. Vad det nu gällde var därför icke så mycket
hur förhandlingsläget rent formellt skulle kunna utjämnas, utan
snarare att undersöka vilka reella intressen de båda länderna
hade gentemot varandra. I sista hand måste det dock bliva
dessa reella intressen, som bestämde den taktik man borde följa.
För Sveriges del hade man, som förut antytts, först och främst
intresse av att genom en ny traktat uppnå verklig
mestgynnad-nationsrätt, d. v. s. garanti för att svenska varor icke skulle
draga högre tull i Tyskland än likartade varor från något annat
land. Denna fordran borde tydligen under alla omständigheter
bliva uppfylld, om överhuvud ett avtal komme till stånd. Vidare
önskade man nedsättning av vissa tyska tullsatser, som voro
riktade speciellt mot Sverige. Då dessa tullar så gott som
genomgående icke motsvarade något större tyskt skyddsintresse, borde
man kunna räkna på tillmötesgående även beträffande dem,
under förutsättning att den nya traktaten blev tillfredsställande
också för Tysklands del. Uppfyllandet av de viktigaste svenska
önskemålen var sålunda föga betungande för Tyskland, och
därigenom begränsades realfrågan slutligen till den, huruvida
Tyskland kunde hava något större intresse av att uppnå längre
gående förmåner än dem, som befunnits tillräckliga år 1911, och
verkligen önskade begagna sina kamptullar till ett försök att
ytterligare nedpressa den svenska tulltaxans nivå.
Denna sista fråga trodde man sig å svensk sida våga besvara
nekande. Tyskland hade genom 1911 års traktattariff redan
i stort sett vunnit vad det då begärde. Genom penningvärdets
fall hade hela den svenska tulltaxan därefter ytterligare sänkts,
och den omfattande exporten av tyska varor till Sverige under
de senaste åren visade, att de svenska tullarna numera icke
vållade tyska exportvaror några allvarliga svårigheter. De
upprepade framställningarna om ökat tullskydd från olika svenska
näringsgrenar, vilka säkerligen icke voro obekanta för tyska
regeringen, hade också genomgående grundat sig på den
växande konkurrensen från Tyskland. Den tyska exportindustrin
hade, med ett ord sagt, mycket litet ytterligare att vinna men
så mycket mer att förlora. För Tyskland låg därför det
väsentliga intresset i att genom en traktat befästa den gynnsamma
ställning, som det redan intog gentemot Sverige, och de kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
