Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Parlamentarismen och dess överman - Herr Rydéns livsintresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 DAGENS FRÅGOR
av erfarenheten närd känsla av osäkerhet och otrygghet med ty
åtföljande bristande respekt inför det rent parlamentariska styret. Man
börjar se sig om efter så förlegade ting som sakkunskap,
fackmanna-mässighet, handlingsförmåga och redobogenhet att taga personligt
ansvar. Den moderna parlamentarismens partifärgade kompromisser
hjälpas dessvärre ej upp av förvaltningens inlindning med diverse
råds- och fullmäktigeinstitutioner. Parlamentarismens bankrutt i
vissa påfrestande lägen borde, synes det, giva även elddyrkarna
anledning att granska dogmen som styrelseskickets oanfäktbara
förträfflighet. Tiden rider fort. Redan förnimmas röster från mera
kyligt anlagda adepter, utvisande att man börjar inse att
parlamentarismen ej är Det Enda styrelseskicket utan en statsform bland alla
andra, liksom dessa bekajad med lyten och skröpligheter som tarva
rättelse. En studie över dessa utvecklingstendenser, den moderna
parlamentarismens stillsamma dödgrävare, vore nödig och nyttig. Den
skulle visa konturerna av morgondagens statsskick, vilket långsamt
men säkert är en marche.
Herr Rydéns frivilliga avgång från sin ställning som
generalkrigskommissarie hör till de tilldragelser, som
falla utanför det alldagliga händelseförloppet, och blev också som alla
mer eller mindre ovanliga och oväntade företeelser föremål för ett
storartat intresse från allmänhetens och pressens sida. Så snart man
hämtat sig från överraskningen, sökte man som alltid i liknande lägen
efter en naturlig förklaringsgrund, efter en causa sufflciens. Man
kunde därvid göra den iakttagelsen, att den publiksuccés herr Rydén
åter uppnådde ingalunda berodde på den förklaring han själv avgav
till det steg han tagit. Denna föll tvärtom platt till marken, och man
godtog icke det motiv han själv åberopade såsom tillräcklig orsak till
sitt tillbakaträdande. Hur det var, så föreföll en så ideell
förklaringsgrund som ett livsintresse, en livsuppgift, icke i detta speciella
fall tillräcklig. Därtill syntes den uppenbarligen alltför osannolik.
Det kan onekligen tyckas vara beklagligt, att allmänheten har danat
sig en sådan bild av en av vårt offentliga livs mest framträdande
män, att en dylik förklaringsgrund, avgiven i de mest autentiska
ordalag, allmänt förkastas såsom oantaglig. Men det var så. Man
gav sig med stor iver in på gissningarnas område, och man nekade
sig dävid ingenting för att åter finna fast mark under fötterna. Herr
Rydén hade ett privat kontrakt i bakfickan, som erbjöd större
ekonomiska fördelar än även den förmånligaste statsanställning. Detta
var under alla förhållanden en högst naturlig och därför
tillfredsställande förklaringsgrund. Men för dem, som finna denna lösning
på gåtan alltför enkel och ointressant, tillhandahöllos genast andra:
herr Rydén ville icke offra sina käraste ungdomsdrömmar att en gång
kallas till posten som det svenska skolväsendets högste chef. Han
hade förstått, att han trots den höga civilmilitära titeln var inväxlad
på ett sidospår och som den resoluta karl han är, tog han sitt öde
i egna händer för att åter ha alla möjligheter öppna. En förutsatt-
Herr Rydéns
livsintresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
